höltz laga tingh j Hammerdahl, närwarandes Cronones befallningzman, wälb:de Daniel Bertilsson och Nämbden.
Christian Persson i Viken,
Olof Eriksson i Grubbgård (Ede)
Per Rafaelsson i Lorås,
Erik Samuelsson i Håxås
Per Andersson i Hallen,
Anders Sjulsson i Fyrås
Jon Persson i Biörnsgård (Fyrås),
Jöns Eriksson i Sikås
Anders Jönsson i Strand,
Per Broddesson i Öhn
Olof Jönsson i Tullingsås,
Per Danielsson i Grelsgård.
1.
Befallningzman wäl:de Daniel Bertilsson, tolfmän af Hammerdahl som gemene allmogen förehölt, hwarföre dhe hafwa wägrat sig attest med sin uthskickade Jacob Jacobsson, huruledes befallningzman hafwer här i landet stält sigh emot hwar och een; Dher på allmogen swarade, ey hafwa wägrat attesten, uthan nu wijka skulden in på kyrckioherden H:r Erik Hedsander, som dher till ey hafwer wehlat sambtyckia sochn signete underslåås; Och elliest, at een af Görvik-männerne hafwa sagdt, befallningzman hafwa dömbdt ett fiskie ifrån dhem.
Sammaledes berättar sochnskrifwaren Olof Mårtensson at Ströms boerne hafwer swarat då attesten begierdes Befallningzman haar icke giordt oss så stoor rätt, uthan ähr förwållande at finnarna ähre kombne till dhem.
2.
Sochnskrifwaren Olof Mårtensson högeligen sigh beswärade öfwer Ströms tolfmän, Anders Jönsson i Strand, Per Broddesson i Öhn, Olof Jonsson i Tullingsås och Per Danielsson i Grelsgård som effter många påminnelser icke hafwa uthfordrat och uthpantat 1672 åhrs lagmans, häradzhöfdings och tingsgiästnings penningarna af rågh finnarna, uthan måst för dhem uthläggia och betahla och intet adsistence af dhem niutit. Hwarföre för dheras mootwillia och tresko saakfältes dhe hwartera til 3 m:k Sm:tt effter 33. cap. ting: b. LL och dhen hoos förplichtade samma innestående rest genast uthpanta.
3.
Tolfmännerne öfwertygade finnarna hafwa skickat åtskillige budh til dhem, men än då icke clarerat lagmans och häradzhöfdings penningarna för A:o 1672 dher ifrån dhe sig ey unddraga kunna, hafwa mootwilligen för öfwadt; Fördenskuld effter 33. cap. ting b.LL saakfältes Mickel Andersson och Erik Andersson til 3 m:k Sm:tt hwartera för det dhe icke uti rättan tijdh hafwa clarerat ofwan be:te rest, och sedan till 3 m:k hwartera för det dhe icke hafwa effterkommit tolfmäns budh, uthan så ofta måst fåfängt dhem effter skicka.
4.
Sammaledes finnarne Göran Mattson, Johan Olofsson, Pål Andersson, Mickel Andersson och Erik Andersson, som ey hafwa til datum uthgifwit 1673 åhrs huusmanss qwarntuls penningar, uthan sochenskrifwaren på det högsta sigh beswärar, ey fåår här om sluta räckningh med befallningsman, oachtandes dhe bud finnarna hafwa fått, hwarföre saakfältes desse finnar till 3 m:k Sm:tt hwartera effter 33. cap. Ting.b. blifwa 15 m:k Sm:tt.
5.
Landskrifwarens wäl:tt Lars Jonssons underhafwande Erik Åkerman klagade, att när som han hafwer cronones kyrckiotijonde i Hammerdal intagit och kom till Lorås, begäradt Lars Christofferssons häst öfwer skogen, den han honom wägrade och begäradt af Åkerman 6 öre Sm:tt för mijhlen, måste den andra uthgifwa förr han fick bonden uth genom dörren. När Erich och Lars kommo på skogen, fick han ey niuta til godo sina uthlagde penningar, uthan måste effter Lars på drifwande gå mäst öfwer hela skogen, effter något oföhre war tilslagit om natten. Till detta kan Lars ey neka så wara passerat; hwarföre såsom han 4 öre Sm:t öfwer Kongl. May:ttz resolution tagit hafwer; dy kunde rätten honom ey befrija för 40 m:k Sm:tt effter Kongl. May:ttz 1649 åhrs krögare ordinantie och 32 cap. Kong. B.LL. Men såsom han ey haar at böta med, dy skal han med fängelsse plichta.
6.
Sochne allmogen i Hammerdahl anklagade Per Olofsson Wässgiöte som hafwer dhem owitterligen opå fordom ländzmannens Claes Isaksson Tiocks begäran begifwit sigh til hanss Excell:s höghwälborne H:r gouverneuren, och uti allmogens nampn hafwer inbillat hanss excell:s att allmogen skulle hafwa begiärat Claes Tiock til ländzman, det hwarken tolfmän eller allmogen afwiste; Dher på hanss Excell:s haar resolverat, af den 26 julij 1672 at han för sin osann och skillachtigh berättelse skal plichta. Hwarföre pröfwar rätten det skiähligt, at Pehr Olufson skal böta 40 m:k Sm:tt effter 20 cap. Ting.b.ll för sin osanferdige berättelsse.
7.
Anders Claesson i Ede opbiuder sitt hemman han åboer tridie gången, nästom frändom til återlössn.
8.
Måns Eriksson i Mo opbiuder tridie gången Annås slottegodz, kiöpt af åthskillige bördemän, derföre hwartere gifwit 5. Rd:r.
9.
Borgmestaren ifrån Piteå, wäl:tt David Persson Fördeel, fordrar af ländzman Christian Andersson Lund effter obligations lydelsse, af dato ultimo januarij 1659, 295 d:r 3 öre Km:t som ländzman hafwer sigh obligerat at betahla til h. Barbro Johansdotter, hwarpå är allenast betalt - 111 d:r 7 öre, rester på capitalet 184 d:r km:tt föruthan interesse till datum och anwände expenser H:r borgmestaren prætenderar.
Christiern Andersson dher emot inwänder, intet hafwa sine documenter för handen, dher med han kan förläggia H:r borgmestarens prætension, uthan liggia uti Skellefteå, dher han sitt arf hafwer at prætendera som i underpant ähr; Elliest föregifwer ländzman hafwa betalt til H:r borgmestaren uti åtskillige poster penningar ungefehr emot 90 d:r km:tt som han beropar sigh på borgmestarens egna qvittentier, föruthan det han hafwer lefwererat til sal. Anders Jonssons änka, h. Sophia Johansdotter, som han med sina documenter uthlåfwade bewijsa. Hwarföre kunne denne rätten saken ey optaga til doms och definitive afdöma, uthan den remittera til forum com petens i Pitheå dher han ähr passerat, at framtee sina skiähl och påberopade documenter.
Förden skuld ländzman Christiern Andersson af rätten pålades tijt sigh begifwa och dher i Pitheå sigh inställa til den 18 februarij nästkommande, at stå H:r borgmestaren til swars; dher han sådant försummar, uthlåfwade han inför rätten at swara til alla expenser, hinder och skadeståndh som dherigenom förorsakas.
10.
Per Eriksson i Sikås fordrar resterande knechte penningar å sin sal. sons, Erik Perssons wäg:r, hwilken 1659 uthgick til soldat och uti Demmin dödde, som hans lagsmän Pål Persson, Lars Olofsson, Jon Olofsson och Thomas Persson ännu skyldige ähre till 8½ Rd:r föruthan dhe 28 Rd:r som betalte finnes. Och såsom sal. höghwälborne grefwe Johan Oxenstiernas förordning förmähler, at instigs, klädes och siökost pg:r så högt berecknas skohla, som dher effter reckning kring om landet ähr giord på 36½ Rd:r; Hwarföre erkännes ofwanskrefne förplichtade resten med 8½ Rd:r Pehr Erichsson sin sal. son förnöija, uthan widare oppehåldh.
11.
Christian Persson i Viken, Göran Svensson i Tullingsås, Erik Nilsson i Näset och hans broder Lars Nilsson, tillika med Anders Jönsson i Strand, fordra af Måns Eriksson i Mo, åthskillige poster penningar som dhe hafwa crediterat hans stiufson sal. Jon Olofsson, hwilken för några åhr dödde i Norge, och intet finnes effter honom, derföre hans bröder Anders Olofsson Sparf i Norrige och sal. Erik Olofsson hafwa caverat. Och såsom en jordepart finnes uti Moo hemmanet sal. Erich Olufson skulle tillkomma, förmehna dhe, at han som stiuffadren ähr, plichtigt wara at betahla och för be:te giäldh refundera.
Men såsom Måns Erichsson i Moo bewiste, at sal. Erich Olufsson war sig skyldigh 14 Rd:r in Specie försträckte penningar, jembwäl honom hederligen til grafwen befordrat och giort stoor omkostnadt, hwar på han allenast hafwer åthniutit hanss jordepart, som beräcknas emot dhe andre bröderna 7½ Rd:r. Derföre ingen ting ärfdt hwarken effter sal. Erich Olufsson eller effter Jon Olufsson och dheras qwarlåtne documenter å laga tingen opbudit.
Hwarföre erkänner rätten skiähligt, att Måns Erichsson i Moo, effter 22 cap. Ärfd: b.LL aldeles frij kännes för kiärandernas prätension, uthan sökie cautionisten Anders Olufson Sparf som dhe bäst gitta.
12.
Emedan som uthj commissariens wälb: Polycarpi Krumbygels och auditeurens Anders [Andreæ] Plantini protocoll nämbnes Hammerdal, at dher något af dhe norskes proviant skulle hafwa legat; Altså tilspordes allmogen om dhe hafwa någon underrättelsse dher om? Til hwilket Hammerdahls och Ströms tolfmän opå sin edz plicht aldeles neka, tillika med allmogen dher sammastädes, at aldrigh hafwer i det tingelaget legat förwarat något af det norske proviandtet, dher på dhe sampteligen wille med sin eedh erhålla.