Christen Persson i Wijken,         Jöns Erichsson i Sijkås
Erich Samuelsson i Huxåås,         Pehr Danielsson i Grelsgård
Joen Persson i Biörnsgård,         Daniel Andersson i Stensgårdh,
Pehr Christensson i Solbergh         Anders Erichsson i Wallen
Joen Olufsson i Hallen         Erich Nilsson i Näset
Hans Jonsson i Looråås,         Erich Olufsson i Öön

1.
Anders Nilsson i Tullingsås tilstod för Rätten hafwa hafft lägersmåhl med Seborg Anders dotter och aflat med henne barn, hwilket föddes 3 weckor för Michaelie, som än lefwer, intet ächtenskap ähr uthlåfwadt, effter Sebborg ähr siuklig och faller i brott, kunde ej komma tilstädes, altså effter 3 cap. Gifft B. LL. ähr saker til 40 m:k Sm:tt och Sebborg 20 m:k effter högl. Kongl. Håfrättens resolution och försöria barnet effter 18 cap. Ärfd. B. LL:n.

2.
Leutnampten edel och manhafftig Anders Curij tillika med sin granne Olof Nilsson beswärade sigh öfwer Hans Israelsson i Håxås hafwa genom sin hund hittadt på en älgh, som hafwer gått för dheras opgillrade älgswåhna och död befanss liggiande på Åsmanss afradz land, Hans Israelsson tilbiuder inwända det be:te älgzdiur haar blifwit sielf död, men när huden opwistes, befanss det leed udden haar träfat genom halssen, dher af fått sin död, och imedlertijdh haar hunden begynt äta af samma såår i hallssen. Effter sakens noga öfwerwägande pröfwar Rätten skiähligt, det Hans Israelsson behåller kiöttet för sitt omak, och ägesmännerne leutnanten Curij med sin granne Oluf Nilsson som älgswåhnan opsatt hafwa, behålla huuden.

(2b.)
Hans Eriksson i Grenås bekänner för 3 åhr sedan hafwa med ländzmans
(Detta stycke finns ej med i det renoverade protokollet.)

3.
Leutnanten edel och manhafftig Anders Curij tillika med sine grannar på Åsen Olof Nilsson och Elias Månsson beswära sigh öfwer Måns Eriksson i Mo, det han med sin boskap åhrligen giör dhem intrångh med betande och trampande på dheras afradz land Fyrings kiählen som Åse männerne tillkommer, dher på han hafwer opsatt fäbodar och opbrukat een fäbo-wal äganderne til præiuditz, mehn och förfångh. Måns Erichsson i Moo opwijste een attest sine dato som 8 tolfmän hafwa honom gifwit, dher i bewijses det Måns i Moo wore med låf och Åsmans sambtyckio inkommin at byxla een nijonde part i Fyrings kiählen. Dher emot Åsmän framtedde länss- och tolfmäns i Hammerdahl trowärdige attest, med tingelagetz signete verificerat den 17 junij 1655 dher utj betyges att Åsman allena hafwa af ålder och uhrminnes tijd byxlat och brukadt denne Fyrings kiähl inom specificerade råmärckien, dheri Mooman intet nämpnes. Hwarföre til föllie af Sweriges lagh 1 cap. Jord B. LL och Kongl. Maij:tz uthgångne placater 1673 och 1677, erkänner Rätten Åsemännerne berättigade wara til be:te afradzland Fyrings kiählen, och oqwald nyttia, bruka och behålla, och den taxa sigh påtaga som Måns i Moo åhrl. haar til Cronan gifwit för 1/9 deel. Angående dhe huus Måns i Moo haar opsatt på be:te fäboställe, så effterlåtes Åsmännerne dhem effter mätismanna ordom inlösa.

4.
Anders Erikssons hemman i Sikås testamenterat til Jon Eriksson ibid, opbödz andra gången til nästom slächt och frändom.

5.
Anders Jönsson i Strand opbiuder triedie gången Sjul Anderssons 2/3 tunl:d i Strand kiöpt för 13 Rd:r.

6.
Anders Siulssons Jönsson i Strand opbiuder tridie gången Per Sjulssons jordepart i Strand pantsat för 30 Rd:r.

7.
Lars Broddessons hemman i Äspnäs opbödz tridie gången, bestående af ett tunl:d kiöpt sålt för 26 Rd:r til Mats Göransson.

8.
Olof Stenssons hemman i Stensgården [Ede] opbiudes tridie gången testamenterat til Daniel Andersson.

9.
Per Rafaelssons i Lorås contract med sin stiufson Hans Jonsson opbödz tridie gången.

10.
Per Nilssons hemman i Gisselås af 1½ tl:d försålt til Pål Andersson för 26 Rd:r opbödz förste gången.

11.
Lars Olofsson i Solberg och hans moderbroder Per Persson bewilliades fastebref på 3 tunland pant jord i Solbergh, pantsat af sal. Anders Persson för 40 Rd:r hwilket befans wara lagbudit och lagståndit, och til änkian h. Sara och hennes barn lefwererade dhe i godwillia 5 Rd:r blif:r suman 45 Rd:r hwilket högre af nämbden eij wärderas kunne, för dess stora wahnbruk och huus lösa eij heller någon fanst af bördemännerne som med pengar lagligen hafwa klandrat eller moot säja kunde.