Brandlilja
(Lilium bulbiferum)
Brandlilja hör ursprungligen hemma i Central- och Östeuropa men är i Sverige en sedan gammalt odlad art. Den kan odlas i nästan hela landet och brukar påträffas förvildad eller kvarstående i närheten av bebyggelse. Varieteten Saffranslilja (var. croceum) är vanligare i de sydliga landskapen. Första fynduppgift som förvildad är från Aspön i Södermanland och publicerades av Linné år 1761, arten finns dock omnämnd redan under 1600-talet. (Den virtuella floran)


till första sidan
För 5-6 år sedan tog jag några groddknoppar från en Brandlilja som växte intill fäbodstugan på Nordlunds-vallen. Den växer på flera ställen runt stugan, och måste ha gjort så i minst 60 år - kanske uppåt 100 år! Verksamheten på den vallen lades ner i slutet på 1940-talet, och igenväxningen tog fart. Nuvarande ägare har reparerat stugan till en del, men röjning sker endast sporadiskt, och ingen riktig slåtter. Nu i sommar (2008) växer Brandliljorna - som synes på bilden - mitt i täta bestånd av Stormhatt och andra storvuxna "ogräs".

Efter några år hade groddknopparna bildat lökar, och plantorna började komma upp. Efter ytterligare något år kom första blomman, och nu i sommar har också mina liljor rikligt med svartbruna groddknoppar.