HUR LÄNGE det funnits fäbodar vid Ruven lär vi aldrig få veta. Enligt Karin Ronnes uppsats Studier i Ströms sockens fäbodväsen (1953, ej publicerad), fanns det fäbodar där före 1786. På Nils Spoles karta över Ströms Finnemark, från år 1717, finns fäbodar angivna för nästan alla byar i Ströms socken - dock ej för Öhn... Men Ö-borna hade helt säkert fäbodvallar på fastlandet vid denna tid. I Hammerdals tingslags domböcker från 1600-talet nämns också fäbodarna ibland, så det är ett gammalt fenomen. Ruven, eller hög-Ruven, är namnet på den höjd som ligger alldeles väster om fäbodarna.
    Som en följd av laga skiftets genomförande för Öhns by, omkring 1855, fick varje hemman sin andel av utmarken, skogen. Innan dess ägdes skogen gemensamt, även om de flesta hemman hade egna slåttermyrar och fäbodställen på utmarken. Efter laga skiftet fick många av bönderna i byn flytta sina fäbodar till skogsskiften som de fått sig tilldelade. På så sätt tog ägaren av Sve-gården på Öhn en fjärdedel av Ruf-bowallen i besittning. Han hette Erik Olofsson (född 1805, död 1886) och hans hustru Brita Andersdotter (f.1816, död 1918). Fäboden kom att kallas Sve-buan, men under 1900-talet också Löfvanders-buan. Den andra delen av vallen kallades då Nordlunds-buan.
    År 1873 övertog sonen Olof Ersson (f.1844, död 1929) o.h.h. Marin Rosenberg (f.1843, död 1920) hemmanet och fäbodvallen, och 27 år senare deras son Erik Löfvander (f.1875, död 1940) och dennes hustru Brita Larsdotter (f.1876, död 1951), se fotot till höger.
   Efter Erik Löfvanders död övertog sönerna Karl (f.1911, död 1974) och Rune (f.1913, död 1998) hemmansbruket, tillsammans med Runes hustru Birgit (f.1919, död 1998).

Annette Wikström och Georg Hansson, ägare 1985 - 2020.

Marie Åhlstedt och Christer Jonsson, ägare 2020.
Läs mer här.

   
        Birgit och Rune, år 1953. Foto: Karin Ronne