höltz ordinarie höstting medh allmogen af Hammerdahl närwarande i Befallningsmans ställe väll:tt Daniel Larsson Sidenius och Nämbden.
Påhl Olsson i Fyråhs Jöns Erichsson i Sijkås
Erich Samuelsson i Håxåås, Pehr Danielsson i Grelsgård
Joen Persson i Biörnsgård, Anders Mårtson i Öhn
Lars Olsson i Sijkåhs Anders Ersson i Vallen
Hans Ersson i Gränåhs Erich Nilsson i Näset
Hans Jonsson i Looråås, Erich Olufsson i Öön
(1.)
Dato publicerades Kongl. placater och ordningar som före specificerade ähre.
(2.)
Om legofolkz löhn slötz sålledes att een full
dräng niuter om åhret 6 d. Sm:t, 2 par skor,
1 par strumpor, 1 par vanthar och 1 par blaggarns
byxor, en strijg skiortta och om han tienar och
blifwer qwar andra åhrett får han och så een hamp
lärftz skiortta, 12 öre sölfwerm:t i legopenningh.
Een fulltagen pijga 7 d. kopp.m:t, 2 par skor och 1 par
strumpor, ett par vantar och 9 allnar blaggarn,
och där hon längre blifwer får hon äfwendehls
lärfft och 6 öre Sm:t till Stadpenning.
Een gietare som intet fullwäxt ähr får 6 mk:r Sm:t
och sletzkläder som een annan pijga.
(3.)
Jon Olofsson i Gåxsjö fordrade af sin broder
Nils Olofsson 25 ¼ Rd. specie för een knechte
lega hwarmedh han een annan karl i sitt ställe
1655 legde, jembwähl och för det han 8 åhr tillförne
gick knecht för faders hemmanet à 2 Rd.
Giörandes tillhopa 41 ¼ Rd. Nils Olsson
föregaff, att deras fader den tijden hemmanet
förestodh, och emedan Jon gick knecht,
arbethade han på hemmannet, och där hoos uthi 14
åhr uthan wedergällning faderen fött och skiött
uthi des höga ållder och stoora swagheet; där
till medh måtte han een sin opfödningz dräng
sättia till tredieman. Jon Olufson prætenderer
och på jordpenningarne aff Nillses hemman aff
1½ tunlandh emedan som det hallfwa han åbor
är och warit cronjordh.
Nills inwände och sade sig wellath taga crongården,
men tilletz intet aff Jon. Jon föregaff
sigh gått knecht och borde hafwa vehlat. Fadren
satte hemmanen frå sigh för 23 à 24 åhr sedan
och hwardehra broderen tog sitt och sedan hafwer
Jon Olsson intet lagligen hwarcken knechte- el:r
jordhpenningar fordratt.
Nills Olsson hafwer och betallt böxlepenningar
för cronhemmanet 4 d. Sm:t som Jon tillstod.
Partherne påmintes att förlijkas som rätta
bröder, det dee och sedan begärtte och kommande
in, tillstodh Nills Olson uthfästatt för Jons fordran
i hemmanett 15 d:r söllfwerm:t det Jon
och bekände, och sade sig där medh wara tilfredz
och där uthi efftergaff han sin fordran om knechte
penningarne, hwar medh dee handsträchtes in för Rätten.
(4.)
Herr Wellam Adamsson [Adami] angaff hurusom Erik
Göransson i Tullingsås uthi Ström hafwer sigh
utropatt för een ränsman och tyff, beropandes
sig på kyrckioherden Herr Israel Noreus [Noræum]
och leutenanten Anders Curij som det åhört och
för honom sagt. Erich Jöransson fordrade
ingen edh aff bem:te wittnen, herr pastor
berättade sig sidste stoor böndagh wara till Ström
och Strand by och af tillfälle, att han frågade
hwarföre een part äre H:r Vellam så afwuge och
gramse, swarade Erich herr Vellam will göra
mig till een tyf, det han må wara och behålla sielf.
Leutenanten Curi vittnade det samma, Erich
Jöransson förklarade sig sålledes att så wijda her
Wellam 8 dagar tillförenne honom tillskrifwit
och begärt ändtel:n igen 2 st nääth som för
honom wore i siöen bortkombne och han mente
Erich dem opptagitt, hwaraf Erich intet wiste,
och H:r Vellam dem i siöen igenfunnit och
enär Pastor frågatt som bem:tt är, swarade
Erich sig wara skällt för tyff af Herr Wellam och
då sagt att han må den samma wara till
dess han migh det bewijste; wittnen betygade
så tahlat wara.
Såssom Erich Jöranson intet hafwer tillagdt
herr Vellam Adami någott tyfstycke uthan
medellst ett hans breef om 2 styck: näth som
wore bortkombne, och han hoos Erich effterfrågatt,
sagt att herr Wellam må wara een
tyff till dess han bewijser några näth tagitt.
Alltså kan Rätten icke beläggia Erich Jöranson
medt någott straff och böther derföre.
(5.)
Herr Wellam angaf och hurusom sal. lähnsmans
Erik Anderssons änckia hustru Agnis Persdotter
hafwer olåfligen uthur prästgården förledne
winter tagitt ett swijn och hon lijkwähl egte
det halfft medh sin swåger H. Samuel Rehn.
Anders Olofsson Drake på änckians wägnar,
inwände och föregaf att sahl. lähnsman Erich kiöpte
af H. Samuel på arffskifte åthskillige saaker
bestående i spannemåhl och boskap, hwariblandh
2 st. swijn wore, och det allt i H. Samuels när-
och härwarande afhämpta låtit som leutenanten
Anders Curij bewittnade, anhållandes att H.
Wellam må för sådan beskyllningh lagligen plichta.
H. Wellam föregaf sig äga det eena hallfwa
swijnet och att oredan kom däraff, att deras
fadher herr Erich togh efter dehlningen bårt 2
swijn, och altså kom så mycket mindre på huar
syskon och tillstod sig sagt swijnet wara olåfwandes
tagitt.
Såssom Herr Wellam Adami hafwer beskyllt hust.
Agnis Pedersdotter hafwa olåfligen tagitt förleden
winter ett swijn ifrå prästegården och det befinnes
at hennes frambledne man, lähnsman Erich
Andersson det medh mehra af wäll:de H. Samuel
Rehn kiöpt och lefwereratt wara. Altså kan Rätten
icke mindre göra änn saakfälla H:r Wellam
efter det 20 cap. Tingm. balcken till 40 mk:r för
obewijslig beskyllning och söke han sin swåger
Herr Samuel det bästa han kan och gitter.
(6.)
Leutenanten Anders Curij angaf Lars Andersson i
Fagerdal förledne winter hafwa nekatt skiutza efter
lähnsmans ordre, hwar igenom hans resa studzade,
hwilcket och intygades af Erik Samuelsson i Håxås
och Hans Jonsson i Lorås santt wara.
Lars Andersson föregaf sig ingen häst widh handen
hafwa och eij böra skiutza, och lähnsman påladhe
honom ytterligare det att göra och efterkomma,
eftersom skåttet på honom stodh, men lijkwähl
förwägrat sigh, dy blifwer hans saak efter denn
13de puncten i krögare ordningen - 3 mk:r.
(7.)
Daniel Andersson i Ede anklagade Pål Olofsson
i Fyrås för det han honom beskyllt hafwa stulitt
bordt 2 ell:r 3 stycken ledh uddar af hans
älgzvåhner. Påhl föregaf att dee bäggie hafft
älgzledh tillhopa och 2 à 3 st:e uddar kommo bårtt.
Och emedan som Daniel till ¼ mijhl där ifrå
för sig siellf ledet opsatt och icke Påhl tillsagt,
misstäncker han honom där före och frågade inför
Rätten hwar dee kommo och sade att han dem
tagitt. Daniel beklagar att han sigh kallatt
offendtel. tyff, det Erik Samuelsson i Håxås
och Hans Jonsson i Lorås åhört och bewittnade så
tahlat wara.
Alldenstundh Påhl Olufsonn gitter eij bewijsa
Daniel Andersson hafwa borttstuhlit ledhudderne
och eij sig där uthinnan rätta vehlatt, dy varder
hans saak efter 20 cap. Tingm. b. - 40 mk:r.
(8.)
Pål Hansson i Håxås kärade till Hemming
Persson i Sikås om een koo som honom aff
ryttaren Jonsson war tillpantat och
Hemming tagitt honom ifrå. Hemmingh föregaff sig
eij stämbder wara och wille intet denne gången
medh honom agera, hwarföre upskötz saken.
(9.)
Leutenanten Anders Curij angaf hurusom Gåxsjö
boerne förledne wåhr efter medhfasto skutitt
twenne älgzdiur, och för någon tijdh sedan öfwertahlat
länsman Per Christiansson [Peder Christiersson] dijt reesa
och höra der efter, och kommande dijt funnitt
8 stycken huudar, men ey ransakatt och eftersedt
om dhe wore slagne om wintren eller wåhren.
Erik Hansson föregaf desse strax efter juhl med
sina grannar skutit och 2 st:n hudar af lapparne
kiöpt. Leutenanten berättade att det skiedde samma
tijdh som Görvikerne fällte diuren, som dee
ähre dömbde till. Till att komma där medh
till richtigheet, beslötz att huderne till mårgons
skohla wijsas och besichtigas.
den 20 Dito
Dato. Syntes ofwantallde huudar och befans att
twenne wore wåhrhudar och där till medh skuttne,
och 4 st:r hösthudar jembwähl och skuttne, såsom
och af lapen Clemet Nilsson fått 2 st:r hudar som
och skuttne ähre, och hafwer alla grannarne dhesse
6 stycken fällt och Erich Hansson dhee twenne allena
af lappen köpt.
Alldenstundh Erich Hansson, Nils Olofsson, Jon Olofsson,
Måns Larsson och Daniel Olofsson i Gågsiö
och Hammerdahls sochn hafwa twenne små älgzdiur
skuttit i förbudin tijdh och fyra stycken
juhltijden med bössor fällt och skuttit, som
sträfwar emot sahl. Gouverneurens högwälborne
grefwe Johan Oxenstiernas publicerade
resolution af den 1 Martij 1661 och
generalens och gouverneurens högwälborne H:r
Carl Sparres därpå fölgde confirmation af d. 17
Decembris A:o 1675. Jämbwähl och gouverneurens
högwälborne H. Jacob Flemmingz iteration och
widhare stadfästellse den 13 Decembris åhr 1677.
Altså till underdånigt föllie af Kongl. M:tz
stadga och förordning om jacht och diurfångh
och wälbem:t resolution, sakfällas dee att plichta
för hwardera diuret 50 dahl:r söllfwermynt och
efter höglofl. Kongl. Hofrättens ordre i lijka måtto
för förbudh att böta 40 mk:r för hwardera diuret
och huderne heemfalla Kongl. Maij:tt och
cronan och medh dee 2 stycken som skohle wara
af lappen Clemmet Nillsson kiöpte, differeres till
des han kan komma till examen.
Wärderingh på huderne Söllf.m:t
2 st. små à 6 m:k söllf:r m:t 3. -
1 st. om 1½ lb 10. -
1 st. om 1¼ lb 8. -
1 st. om 17 m:k 5. -
1 st. om 17 m:k 5. -
31 d.
(10.)
Effter landz cammererarens Bryniel Blanckz
bref frågades om några oskattlagde nybyggiare
i tingelaget finnas och beswarades att inga
nu finnas, emedansom Peder Olofsson i Hillsand,
Erik Jonsson i Ringvattnet, Mickel Andersson
på Alanäset och Lars Zakrisson i Havsnäs à ¼
hwardera blefwe 1679 skattlagde
och pro Anno 1680 giordt skatt.
(11.)
Märit Persdotter i Svensgården warit stämbd
af Chrestier Andersson i Ede och uthan laga förfall
intet comparerat, skall böta för tresko och
stämbningz försittiande 3 m:k efter det 33
capitlet Tingmåhla balcken.
(12.)
Hans Eriksson i Grenås beklagade sig wara
pantat oskylldigt 14 d. Sm:t för 1677 åhrs lappränta,
där han lijkwähl till Jacob Scharman
betallt där å 7 d. Sm:t efter quittans och mehra
af dem eij upburitt efter lähnsmanns begäran. Eij heller
äre flere skattlappar änn 6 st. som äre förskonthe
medh änkel räntta à 6 m:k Sm:t och alltså
mehra uthtagitt änn lapparne böra betahla,
hwilcket åligger sahl:e befallningzmans Roshemi
sterbhuus att clarera.
(13.)
Per Hemmingssons hemman aff 2 1/3 tunlandh
Jon Erikssons 1½ tunlandh i Görvik opbödz till
lösn emot deras saakören på sidsta tingh.
(14.)
Elias Månsson på Åsen insinuerat een lagbudin
och lagstånden köpeskrifft daterat d. 30
Martij 1679 på Erik Nilssons heman i Åsen och
eftersom sålledes lagel. procederat ähr, bewilliades
honom derå fastebreff.
Doch sadhe Erich Nillssonn att hans sonebarnn
af summan bör hafwa 10 d. 4 öre söllfwerm:t
som Elias uthlåfwadhe willia till deras förmyndare
Olof Olofsson i Fyrås lefwerera.