Erich Samuelson i Huxåssen           Abraham Abrahamson i Jonsgård
Anders Ersson i Wallen             Erich Olson i Öhn
Pedher Christerson i Sohlberg             Hans Jonson i Loråås
Daniel Anderson i Stengården             Joon Olson i Hallen
Oluf Erson i Sijkåhs               Erich Olsson i Edhe
Pädher Swänson i Åhs             Erich Jöranson i Tullingsåhs

1.
Dato afladhe Erich Jöranson sin nämbdemans eedh.

2.
Dato publicerades sidsta Rijchsdagsbeslutet och Kongl. May:tts resolution på samptl:e allmogens beswär, huilcka förr, för landsens fullmächtige, under sidsta landzmötet i Sunne d. 18 februarij oplästes. 2. Konglige förbud om olåfl. månglerij och landzkiöp. 3. Om barnamordet 4. Att ingen må hafua öhlsälning twå mijhl när gästgifwaregården, effter Kongl. förordningh.

3.
Håkan Jonsson Frisk kärade till Olof Jonsson i Sikås som skall han ett hemman Ibm aff ett tunland som kallas Bondehemmanet, 1675, 1676, 1677, 1678 och 1679 brukatt och inge ordnarie uthlagor betalt och derigenom sökt bringa dhet ifrå rätte odelzmännen der deth doch allenast ett åår obrukat warit: anhållandes att Oluf må uthlagorne betahla och odalzmännen komma till hemanet, efftersom han ingen kåstnadh på hemmanet och husen giort; opwijsandes sochneskrifwarens Halvar Mårtenssons attest huru mycket dhet åhrligen aff sigh kastatt, huilcket iembfördes medh håldne ransakning öfwer alla ödeshemman och befans enligh, och därhoos att bem:te Oluf Jonson och Jon Eriksson i samma by ben:de hemman på 1679 och 1680 åhrs frijheet optagit.
      Oluf Jonson förklarade sig således, att han som andra i landet och tinglaget brukat bem:te Bonde hemman, som öde lämbnades 1675 och effter ordningen huart åhr; afsatt halfparten af åhrswäxsten i korn och höö och att han och Joon Ersson dhet optogo på 1679 och 1680 åhrs frijheet och icke des mindre hafuer han måst till Håkan Frisk betahla 1680 åhrs uthlagor och drifwen ifrå gården som han hade optagit och chronan heemfallen war. Dhet befans att een stugu och een stall wore aldeles förruttnade och stallen kullfallen, i des ställe hafuer Oluf upsatt een hööbodh, och een sin stall där brede widh lämbnat. Item een kornladu under timbret och taket förbättrat. Håkan kunde ey neka sigh 1680 åhrs uthlagor af Oluf taghit: menandes sigh order och assignation där till hafwa, dhet han intet kunde præstera. Fäldtwäbell Håkan angaf sigh emottagne 1680 åhrs uthlagor af Bonde hemmanet till leutnanten Anders Curi lefrerat, och att han medh chergianten Carl Mårtensson under Lijff compagniet wäxlingh giordt, efftersom 1680 åhrs räntha till gamble regementetz aflöhningh anslagit war; Kunnandes intet huarcken medh skrifft eller wittne wijsa sin sägn och leut:n berätade sigh i sin cladd finna att Oluf Jonson och Joon Classon [bör vara: Ersson] pro A:o 1680 för des ordinarie hemman Ibm lefrerat 12 d. 15: 12 p:r Sm:tt warandes altså tree dal:r silfwermynt öfwer des ordinarie uthlagor.
      Såsom Oluf Jonson i Sijkåhs hafuer Bondehemmanet af ett tunlandh i samma by, som 1675 lämbnades i skattwraak effter tillåthelse som åthskillige andra i landet, brukatt 1676, 1677 och 1678 och halfwa grödan aff korn och höö afsatt och lefrerat till Kongl. May:tt och chronan och åhr 1679 dhet tilijka medh Joon Erichson på frijheet optagit för åhren 1679 och 1680, huar af nogsamt pröfwes att bondehemmanet är lagligen heemfallit chronan och ifrå odalsmannen således jure kommit. Och så wijda Oluf hafuer på stalltompten een hööbodh satt och een stall och lämbnat till gården, och där till medh kornladun tillijka medh Joon Erson undertimbrat och taket förbättrat, så ehrkännes dee frije för huus röthe 1679. Men huad 1680 åhrs uthlagor widhkommer, som Oluff och Joon intet borde betahla :/ effter som det frijheetz åhr war /: och feldtwäbelen tagit och intet qvitterat; ährkänner rätten skäligt att feldtwäbellen Håkan Frisk böör uthan uppehåldh antagne uthlagor af Oluf Jonson och Joon Erichson bestående af 9 d. 15 öre 12 p:r (?) Sm:tt till dem restituera och söke feltwäbeln wederböranden bäst han kan, och stånde dem fritt att sökia honom lagligen för dhet han dhem ifrå antagne hemman emoth Kongl. resolution trängt och besagde 1680 åhrs uthlagor, som dee intet skulle betahla, tilgripit.

4.
Feltvebel Håkan Frisk angaf och Olof Jonsson hafwa tree stycken älgsdiur med gilder honom owitterligen fäldt på bäggies igenwundne skough ifrå Gåxsjö: williandes wara medh honom delachtige der uthi. Rp. Oluf tilstår sigh fått 1681 een älgh och 1682 twå stycken, men icke på den skogen som feldtwäbellen föregifwer, utan af Gogsiömäns skogh, som den hans faarfaders fadher, och sigh, tillåtit, och enär dee wilia åtherkallat; hafuer han intet där beställa. Jon Olofsson och Olof Olofsson i Gogzsiö intygade eedeligen att Oluf Jonsons fadher meera än för 20 åår sedan af Gogsiö mannen fått lof, hafwa på des skoug älgs- wåhnor, men aldrig bondhemmanet. Feltwäbeln förmeente att han böör niutha skogh i Gogsiö efter fyra och een half mähling som han under bondhemanet 1682 om hösten medelst oprättat förlijkningh, bekom; gifwandes wedh handen sigh förledne höst begärt wara med Oluf i lagh och intet fått. Oluf föregifwer dhet skee Michaelis affton 1682 och då war för seent effter som udderne då mäst optages pläga, och han medelst låf af äganden dhet brukade och icke i anseende till dee omtalde nije mählinger huar medh han intet hafuer beställa, uthan Joon Olsson i Gogsiö som cederat 4½ mäling och i behåll 4½ brukar med sine grannar bydsens äghor i skog och marck. Oluf berättar sigh 1682 daghen för Michaelis igenfunnit det eena diuret och något der effter dhet andra som bäggie een gångh wore gångne för ledh, huar till Håkan ey neka kunde.
      Ehuruwähl feltwäbell Håkan Frisk prætenderer wara deelachtigh i dee tree st. älgsdiur som Oluf Jonson i Sijkåhs 1681 och 1682 på Gogsiö bydz skough med gilder i laga tijdh fått, i anseende till dee 4½ mälinger jordh han Håkan Frisk, medelst förlijkningh med Joon Olsson i Gogsiö 1682 om hösten, under bonde hemmanet i Sijkåhs wunnit. Lijkwähl och emedan som Oluf Jonson berörde 3 st. älgsdiur på den orth och ställe som Gogsiö byemän Olufs fadher, mehra än för 20 åhr sedan uti sin skogh undt och effterlåtit fångat hafuer och deth eena diuret allareda 1681 förr än feldtwäbell hade på besagde mählinger någon prætension och dee andra 2ne förr än han begärte wara i lagh medh honom, oachtadt dhet han med honom i dhet måhlet intet hade beställa, uthan med Joon Olsson i Gogsiö. Huarföre finner rätten skiäligt att frijkalla Oluf Jonson för feldtwäbelns prætension detuthinnan och lämbna wederböranden att sökia sin proportional skogh och marck effter öre och örtugh af Gogsiömannen i Sijkåhs effter ingått contract och förlijkning tillhörer.

5.
Feltvebell Håkan Frisk anhölt att gode män kunde forordnas att besee bondehemmanet, som chrono är, af ett tunlandh, och Oluf Jonsons af lijka skatt som i forna tijder skall warit ett, emädan som någon åthskillnad skall wara emellan des ägor, dy tillätz dhet att besichtigas, men icke till någon dehlning förr än grundelig och säker relation inkommer. På feltvebelens sijda Erik Samuelsson i Håxås och Jon Olofsson i Hallen. Och Oluf Jonsons Oluf Eriksson i Sijkåhs och Per Svensson på Åsen, effter Walburgi.

6.
Henrik Olofsson i Lits färiesund, kärade till Jon Persson i Tullingsås [Tulsåssen] och fordrade på 1676 åhrs uthlagor 7 d. 17 öre 18 p:r Sm:tt effter hans obigation af d. 8de junij 1677, huaremoth Erik Göransson af sin granne Joon Person fullmächtig, inwänder och förmehnar, att der på till feltwäbel Håkan Frisk effter qvittens af d. 12 decembris 1679 4 d. 16: 12 p:r Silfuermynt betalte wara och åhrtalet icke rätt observerat efter som hans hemman 1677 deels brukades och och afsattes halfparten till chronan, dy öfuersågs dhet åhretz ödeslängd och befans icke wara opfördh, uthan för 1678 öde warit och intet kastatt af sigh; Dy pröfwades skäligt, att Joon Päderson måtte antingen medh penningar el:r arbethe forderl. fullgöra sin förplichtelse och söke wederböranden om dhet han förmeenar sigh på 1677 lefrerat och icke gottgiort skall wara, det bästa han kan och gitter.

7.
Per Olofsson [Päder Olson] i Öhn angaf hurusom han 1675 hemmanet Jonsgård antagit till bruuk och effter som han den tijden gifftade sigh annorstädes, skall han i sitt stelle tingat dijth Sven Göransson i Viken, som dhet intet brukade, effter Sigfrid Göranssons [bör vara: Jonssons] attest disputerades effter som han der i intresserat är, tillijka medh comministro D:no Welhelmo Klangundio som protocollet d. 27 novembris 1682 förmår, huilcka intet stämbde eller tilstädes äre. Altså opskiuthes saken till hösttinget då alla specificerade interessenter skohla lagligen tillsäijas att comparera.

8.
Angående Jon Svenssons prætension emot Erik Göransson i Tullingsås, om een åker, som under hans hemman skall wara och Erich brukar, befans att Erich icke lagligen är stämbder och lijkawähl till att wijsa sin rätt der uthi begärte han laga syn der på som honom bewilliades, tagandes å sin sijda Erik Samuelsson och Anders Eriksson i Vallen. Joon begärte Per Christiansson [Chrestierson] och Jon Olofsson som pålades effter Valburgi alt i ögna syn tagha och å nästa ting opgifwa. Joon Swänson föregaf sedermehra, att Erich war rätteligen stämbd, men tolfmannen Abraham Abrahamsson håller med honom, huar emoth han protesterade och bewiste contrarium: anhållandes att han lagligen må derföre näfster blifwa. Altså kan rätten icke mindre göra än saakfälla Joon Swänson för obewijsslig beskyllningh som herrörer nämbdemans ämbethe och ähra inför sittiande rätt, effter dhet 20:de cap. tingmåhla balcken att plichta medh 40 mk:r och deth på höga öfwerheetenes nådigste behagh, emädan som Kongl. executions stadgan biuder sådant blifwa i tweböther, helst och efftersom han fattig är och ett ödeshemman optagit.

9.
Daniel Andersson i Ede insinuerade ett lagbudit contract på sin swärfaders Olof Stenssons hemman att besittia deth, framför dhe andra barnen emoth uthlösningh, huilcket lagståndit och oklandrat ähr; dy bewilliades honom dombref, der till medh opwiste Danill Anderson sitt oprättat contract och uthlössningh af sine hustru systrars män och förmyndare innewarande åhr 1683.

10.
Pål [Påfwell] Andersson i Gisselås præsenteade een laghbuden och lagstånden köpeskrifft af Per Nilsson i Gissleåhs på 1½ tunlandh för 26 Rd:r och af Pål Olofsson i Ede, des hustrus ¾ tunland i samma hemman för 13 Rd:r som oklandrat opbödz tredie gången d. 8 aprilis 1682, huarföre dömbdes, att han får der å lagha fångs breff.

11.
Erik Olofsson i Öhn opbiuder förste gången sin broders gl:e Erich Olsons arfspart i faders hemmanet som är 1/7 för 18 d:r Sm:tt och af sine systrars, Göran Anderssons hustru Benedicta och Grelses hustro Ingeborgh, som är 1/7 för 18 d:r Sm:tt oklandratt.

12.
Emellan fältwäbeln Håkan Frisk och Olof Jonsson och Jon Eriksson i Sikås blef således aftahlat och sluttit att Oluf och Joon skole gifwa fältwäbell för åboet och melioration på Bondhemmanet 16½ d:r Sm:tt afrächnandes derå effter domens lydelsse 9 d:r 15 öre 12 (?) Sm:tt och det öfrige lefwerera: behållandes dee bäggie be:te bondehemman och Håkan träder der ifrå.

13.
Halfwa ländzmanshemmanet i Ede, antogh leutnanten Anders Curi till bruuk innewarande åhr, dhet rätteligen att häfda och deth andra halfwa brukar ländzman Anders Olofsson sielf och för medellös skuldh bekom ländzman i löffte leutnanten Curi och Daniel Andersson i Edhe.

14.
Hans Israelsson i Håxås ingaf hurusom han ey förmår längre sitt skatthemman bruka och där till uthkiest (?) sin son Olof huar till dee andra Israel och Pål [Påfwell] samtychte, allenast dee effter fadhrens dödh blifwa uthlöste; hafwandes tree systrar, Barbro som gifft är i Stocke å Frösön, Gunilla som gifft är i Ede medh Olof Jonsson, den 3die Karin ogifft och ofärdigh, opbödz förste gången oklandratt.

15.
Nywärfwade soldaten under Maior Carl Gustaf Charliers compagnie Johan Gåttlijf Stenaker, födder i Saxen, förestältes och tillspordes om den quinnes persohn som han nyligen ifrå Stockholm hijt i landet bracht såsom sin laggifta hustru: Suarandes att hon är icke med sig wigder uthan hans kiäresta, som han täncker ächta. Honom påmintes icke låfligit wara sådane perssoner medh frij skiutz och förtäring bringa under sådhan prætext genom provincierne fort och sin otucht bedriva? Rp. Att han medh henne ett åhr i Stockholm beblandelsse otilltalt hafft och will des skiutz och förtähring betahla. Frågades om hon och han ogiffte äre? Rp. Ja och att hon een änckia ähr. Om han henne ächta will? Rp. Han will med henne troolåfwas.
      Malin Bengtsdotter Walmo, barnfödder i Husswald, (Hudiksvall?) effter tillfrågan berättar sigh warit laggiffter medh Jacob Albrecht Fisker /:quarteermäster undher Öfwerst wälborne Anders Ramswerdh:/ som dödde i Skåhne 1676 med huilcken hon wigdes af H. Pedher i Danwijken och 1677 af bemelte H. Pedher wijgder medh Johan Brochenio Cornet under dito öfwerste som dödde 1681 Michaelis tijdh wid Jäders bruuk och medh honom ett barn i Skåhne aflat som H. Ramswärdz präst /:huars nambn hon intet minns:/ döpte och strax där dödt blef; hafwandes inge bewijs till sitt angifwande och föregifwer sine mäns pass och wijgnings bewijs wara lämbnade i Stockholm hoos sin syster Anna Bengtsdotter, Herman Simons hustru. Hon föregifwer sigh komma i lagh medh Johan Gottlijf Stehnaker påsketijden förledne åhr 1682 och under ächtenskaps låfwen med honom beblandelsse hafft och fölgdt som hans ächta hustru hijth i landett.
      Johan Gåttlijf uthlofwar sigh willia henne ächta: föregifwandes sigh aldrig waritt giffter, såssom och att hennes förre mäns afskiedzpass och wijgningsbreef lämbnades i Ståckholm, emädan som han måtte marchera samma dagen han wärfwader blef och icke kom till sitt quarter: williandes med dhet första skaffa bewijs att des sista man är genom dödhen afgången.
      Så wijda Johan Gåttlijf Stehnaker uthlåfwar willia ächta Malin Bengtzdotter, som han häfdat hafwer och därhoos obligerat sigh skaffa forderl. ifrå Ståckholm så wähl hennes wijgnings zedell medh Johan Brochenio som bewijs att han igenom döden afgången är; Altså stadnar rätten der widh, medh förmaningh att han henne icke skyndar och drifwer från sigh uthan sitt löffte fullgiör.