Erich Samuelsson i Höxåssen           Peder Chrestiersson i Sohlbergh
Abram Abramsson i Jonsgård           Anders Mattzson I Fagerdahl
Jöns Jonsson i Öhn           Hanss Jonsson i Loråhs
Joon Olsson i Hallen           Peder Swänsson på Åssen
Anders Ersson i Wallen           Erich Olsson i Ede
Erich Jöransson i Tullingzåhs           Oluff Ersson i Sijkåhs

1.
Dato aflade Jöns Jonsson i Öhn sin nämbdemanns edh.

2.
Dato publicerades fölliande Kongl. Maij:ttz placater, nembl. 1 Om wärderingar. 2 Tienstefolckz ordningen. 3 Taxa för extraordinarie tingh och syner emellan privatis. 4 Om slagzmåhl, oliudh och förargelsse i kyrckior, och sidst giordt påminnelsse huruwida stadgan om charta sigillata allmogen angår.

3.
Dragon Olof Jonsson Swaan skuldgafs hafwa besåfwit grefwe Gustaf Lillies tienstepiga Bothela Pedersdotter ifrå Wässbo (Vadsbo?) häradt på Hellmarshuus herregårdh i Wärmmo (Väring?) sochn Anno 1684, huilken gärningh han tillstår sigh giordt, och derhoos, att hanns laghgiffta hustru Märita Jonsdotter läfde och ännu i lifwet ähr, och att Bothella war tillförne kåhna, och afladt oächta barn, iembwäll och det senare födt och mördat, och derföre aflijfwat worden. Dy voterades, att emädan som han sitt ächtenskap medh olåfligh beblandelsse brutit, antingen Bothella warit förr kåhna eller pijgha; Altså dömmes han effter Kongl:e May:ttz straffordningh att plichta för bedrifwit enfalt hoor med sina åttatijo dahl:r silf:rm:tt.

4.
Dragon Anders Friskopp tillspordes, om han effter sluth på höstetinget haar sina edzgierningzmän medh sigh att wäria honom intet hafft lägersmåhl med Karin Staffansdotter, huar till han nekadhe, föregifwandes sigh inga kunna skaffa. Till dombs voterades som föllier. Såssom Anders Friskopp intet kan præstera weriomåls eden, sigh intet besåfwit Karin Staffansdotter; Altså fälles han effter 34 cap. Tingmåla balken till saken, och plichte altså med sina fyrattijo m:k:r och Karin som lägersmålet bekänt effter praxim med sina tiugu marker.

5.
Dragon Anders Andersson Åhman ifrå Österbotten och Pedersöre sochn bekänner sigh häfdat Gunborg Sjulsdotter i Hallen, och hon näst för juul födt barn som i lijffwet ähr, och han medh henne sedan låtit sigh troolåfwa, och will henne ächta; Dy warder deras booth effter 3:die cap. gifftmåla balken landzlagen halfwa mindre, och derföre han saaker till sina 20 m:k:r och hon till sina 10 m:k:r.

6.
Olof Larsson i Ede angafs hafwa besåfwit Märit Persdotter, och medh henne afladt barn: begärandes henne ächta, huar till Märitt samtycker; Alltså till föllie aff 3:die cap. gifftm. b:n LL:n blijr deras booth halfwa mindre; Dy plichtar han medh 20 m:k:r och hon effter praxin tijo m:k:r.

7.
Sven Persson och Anna Persdotter föredrogo, hurusom dheras fader Per [Peder] Stensson i Håxås haar tagit sina jordepenninghar i Ede, och kiöpt aff Olof Larsson i Ede ett ängiesstycke för tijo richzdahl. specie, belägit uti Skarpåsen, huilket han oppbrukade till åker, och huus derpå bygde, som skiedde och fullgiordes i siutton åhr, huilket och icke längie der effter bleff skattlagdt för ett halfft tunl:dh. Sedan opdrogh han halff parten deraf sin broder Sven Steensson för 8½ Rd:r á 6 m:k Sm:t att besittia i sin lijfs tijdh, och sedan tillfalla Peder Steenssons barn, huar opå skrifftligit contract oprättades, dhet andra halfwa brukade Peder sielf een tijdh och effter hanns dödh, sonen Swän, som nu actor ähr, som berättar sin fader wara skyldigh till Daniel Andersson i Edhe tree Rd:r och tree Rd:r till fahrbrodren Swen Steensson, huaremoth han cederade dem halfft af samma halfwa tunl:dh. Förledne wåhr dödde Swän Steensson barnlöös, och haar till arffwingar: 1 Broors son Swän Persson. 2 Brodren Olof Steensson. 3 Systren Märit, huar widh är att observera, att hans hustrus Anna Jonsdotters jordepenningar i Goxsjö 8 ¾ Rd:r toges medh rättens consens att inläggias j bem:te halfwe tunlandh, som Peder Jonsson i Gogzsiö berättar och föregifwer sigh dem länt aff Hans Eriksson i Grenås huilken tillståår sigh dem länt, och han bekänt, dhet Swän skulle dem hafwa för sin hustrus jordh i Gogzsiö.
      Zwän Person berättas och sina jorde penningar i Ede nembl. sex Richzdal. fått, då han första halfwa dehlen löst. Zedan opoppwistes omtallde contract af den 18 martij 1660, lydandes, att Swän skulle halft i sin lijfstijdh behålla, och sedan skulle Peder eller hans barn få dhet igen, men skulle han behålla heela hemmannet, skulle han få sällia dhet till huem han helst wille, och sedermeera fått derpå i penningar och perttzedlar 2 Rd:r 2 ordt 12 sk. huaraf synes att där Swän icke inlöst heela hemmanet, så skulle dhes halfpartt igenlösas af bem:te Pehr som halfft hade i possession. Zwen Pedersson föregaff, att Swen Steensson intet till kiöps fått den andra halfwa deelen, utan pantewijs honom den lembnadt, huaremoot Daniel Andersson och Joon Ersson som swaranderne äre intet kunde säija, heller opwijsa något kiöp derom. Samma half:a tunland betyges wara af gerde by och begripit innom hanck och stöör, och inga låttar och lunder der under. Nämbden togh saken i betänckiande, och höll skiäligt, att Swen Person må tillåtas inbörda sin faders kiöpte jordh i Skarpåssen för så många penningar det är sålt och uthsatt före.
      Alldenstundh Pedher Steenson befinnes hafwa kiöpt ett ängiestycke i Skarpåssen utaf Oloff Larsson i Ede för tijo R.d. specie, huilcket Pehr Steenson opbrukat, och sedan blifwit skattlagd för ett halfft tunlandh, huar af han sedan till sin broder Swän Steenson halfparten försåldt för 11Rd 6 öre Sm:tt à 6 m:k Sm:t rächnade, medh dhet förordh, att han eller hans barn effter hans dödh skulle deth återlösa, som oprättat skrifft d. 18 martij 1660 uthwijser, och den andra halfua dehlen hafwer sonen Swän Pedersson såsom pantewijs lämnat ifrå sigh för och emooth sex Rd:r som fadren war skyldigh; Altfördenskulld pröfwade rätten skiäligt, att Swen Pedersson är medelst contractet berättigat att inlösa sin faders med willkor bortsålde halfwa dehl af godzet, för så många penninghar som gifne och tagne äre, nembl. 11 Rd. 6 öre, iembwäll och den andra halfparten för sex Rd:r som ey kan bewijses wara sålld, utan pantewijs till försäkringh lembnadt: förståendes om godzett icke sedan mycket förbättrat wore, och om så befinnes, effter gode mänss pröfwande och skiählige mätningh refusion niutha; Arfwet effter Swen Steenson som barnlöös dödde anbelangande, så böör först conserveras Swen Steensons hustrus Anna Jonsdotters inlagde jordepenninghar i berörde halfwa godz, blijr sedan någhot öfrigt, så dehle hans arfwa dhet effter quotan, och huar och eens hafwande rätt.

8.
Dragon Mats Mohrman haar låtit stembna Carl Sevaldsson i Risselås för sin hustrus jordepenninghar, och han ey comparerat, föregifwandes genom Anders Ersson sigh willia först uthräckna huru mycket på honom löper; Dy beslötz, att han för tredsko och olydno effter 33 cap. tingm. balken böther 3 mk:r, och sedan skohla gode män läggia dem emillan. Nembl. Abraham i Jonsgårdh, Erik Göransson i Tullingsås och Jöns Jonsson i Öön, blifwa dee der om intet förlijchte, så sök rättens assistence å nästa tingh.

9.
Olof Svensson i Skarpås begärte få inlösa sin sahl. broders Lars Svenssons 1/5 dehl i hemmannet som består aff 2 tunlandh, eller 1/3 mälingh. Rp. Att hans änckia hustru Ingeborg Eriksdotter söker dhet reservera för sin son, och fått såå i några åhr een mälingh åker, och inga uthlagor gifwit; Altså beslötz, så till vnderdånigst föllie aff Kongl. May:ttz resolution till rijckssens allmoghe 1680 30§ som Kongl. May:tz placat den 10 junij A:o 1684, att Oluff Swensson tillåthes effter mätismanna ordom inbörda den 1/5dehl som hans frambledne broder Larss Swensson egdt och brukat haffwer.

10.
Christian [Chrestier] Persson i Viken, och Per Christiansson [Chrestierson] i Solberg, beswärade sigh öfwer Anders Jonsson och Lars Jonsson i Solbergh, för deth dee förledne åhr hafwa opbygt ett nytt quarnhuus i Haalåhn som är allas deras uhrminnes quarnstelle, i deth dee hafwa satt ett huus närmare dammen, än det förra, och huggit een ny ränna eller hoo till deras nya huus, som dee fyra och Sven Göransson i Wijken och Sven Olofsson i Solbergh äga: hafwandes Anders och Larss Sven Olofsson i lag med sigh i det nya, och Hans Olofsson i Solberg å nyo intagit som förr icke interesserat warit, huarigenom deras gambla quarnstelle blijr förderfwat i så måtto, att der een quarn af wattnet skulle hafwa sin gångh, måtte nu twå gåå medh, och iu snarare blijr deth allt och så förminskatt, att bäggie stadna i förtijdh;
      Huar till swarades, att dee tallades wedh der om, och tycht huset stå alt för långt ifrå damet, och iu meer kunde wattnet spillas, och sagt sigh willia byggia ett närmare, der till Chresten i Wijken skall samtycht, huar till han nekar; Dee föregifwa om damet blijr wäll lagat, så kunde twå quarnar wäll watn der hafwa. Rp. Att dher är så myckenheet af håhlsteen, att dhet kan intet göras tätt. Anhållandes actores, att dem må stå fritt som dee andra giordt taga med sigh uthbydzmänn i lagh och byggia till behagh som dee giordt haffwa.
      Effter nämbdens voterande.
Såssom Anders Jonsson, Larss Jonsson och Swen Olufson i Solbergh hafwa aff ålder hafft lagh i quarnstället uti Haalåhn medh Chrestier Pedersson och Swen Jöransson i Wjken, och Peder Chrestiersson j Solbergh, och förledne åhr skilt sigh ifrå dem, och tagit i lagh med sig Hanss Olson i Solbergh som der intet hafwer att beställa, och oppsatt ett huus närmare dhet gamble dammet, och huggit der een ny ränna heller hoo till sitt nya huus, och sålledes förwänt och spilt watn för den gambla; Altså finner rätten skiähligt, lijkmätigt 34 cap. byggningabalken, landzlagen, att dee skohla derföre böta 3 m:r och rifwa neder sin byggningh, ty ey må nywerckan skada gambla, willia dee gambla quarnstället tillijka medh dee andra icke reparera och bebyggia, så tillsäijas dee med twå bohlfaste menner som lagh säger, och sedan byggia dee andra effter bekommande laga doom.

11.
Dragon Sven Swärfware beswärade sigh öfwer Per Christiansson i Solberg för dhet han midsommartijden 1686, aff kyrckiokornet länte sigh 3/8 tunna, och derföre j pant togh een rödh klädeskiortell som aff möss är sönderhuggen, och han betalt juhltijden penningarna williandes intet utan wedergällningh kiortellen igentaga. Rp. Att han så gått som nödgade kornet aff sigh på kiortelen, dhen han hengde opp i chronoherberget, derest den satt till des kyrcktijonden Karinsmässa intogz, då han måtte tagan der ifrån och sättia j kyrckians bodh, huarest han blef aff ohyror något sönderhackat, och der Swän fullgiordt sin låfwen, och med först fallande månadz lähningh kornet betalt, så hade intet skadt kiortellen, som och hehl war i novembri, och utan hans förwållande ähr skadan giordh. Zwen föregifwer sigh fuller låfwat den medh första tillfelle inlösa, och i synnerheet, enähr han skulle få sina tilldelningz penningar, men Peder säger honom intet tilldelningz peningarna nämbna, uthan af först fallande månadz lähningar, och wore många förfallne emellan Johannis och juhl, och att han intet löste den igen, förr än hans hustru söder ifrån heemkom. Swän föregaf sigh inga medell dertill i den dyra tijden kunat hafwa, förr än han fick sina tilldehlningzpenninghar, och icke kan wäll minnas låfwat kiortellen af första månadzlähningar inlösa. Peder Chrestierson och Per Hansson i Skallgård kyrckiowärdar, begära få medh edh bekräffta honom så låfwat. Zwen heemsköth Peder eden den han præsterade, och betygade att Swän låfwat af först fallande månadzlähningar kiortelen inlösa, dhet han intet giordt, utan sex månader dereffter, och dy kännes Peder Chrestierson för Swäns åtahl frij, helst emädan som kiortellen in novembri war oskadder.

12.
Comminister herr Wellam Klangundius fordrade aff Jon Olofsson i Hallen een dal:r silf.m:t som han skall wara skylldigh pijgan Märet Olofsdotter på dess löön, huilcken rymbde till Norge, och gifwit herr Wellam een zedell sine dato der på, emädan som hon honom stuhlit. Resp. att han henne intet skylldig är, och hoo weeth huem den skrifwit hafwer utan sex dal. till ett snörlijfsämbne henne gifwit. Item ett uthan- låås för 12 öre och färgor för 12 öre, och till skräddarelöön för annat åtta kannor korn, och hon borde eij hafwa meer än 6 dal. 24 öre kopp.m:t i löön, och dy fått 8 kan:r korn öf:r löönen. Sven Persson betygher sigh aff Märitt fått 6 dal. för snörlijfwet, och hon dem på sin löön af Joon bekommit.
      Såssom Joon Olsson intet ehrkänner Märitt Olssdotters zedell, ey heller kan man wetta huem den skrifeit, och der till medh betygar Swen Person af henne fådt sex dahl. för ett snörlijf som hon fått af Joon på öönen, och des utan berättar han, huar med han henne betalt, dy kan rätten i Märettz frånwaru intet döma Joon Olsson att effter zedellen een dahl. silf.m:tt betahla.

13.
Abraham Eriksson ifrå Stamsele, berättar sigh af Göran Andersson i Öhn för giordh kåstnad i gårdenn wara förlijcht medh sex dahl:r silf.m:t, dhet Jöran och tillstodh.

14.
Fendrich Ewertt Pelle fullmächtigh giordh aff leuttnanten wälb. Carl Rosenstierna, kärade till comministrum h:r Welam Klangundh för deth han skall 1685 uti ett bröllop honom och andra officerare och gemeena skympherat, och uti sitt breeff till maior Charlier af d. 2 decemb. 1685 förklarat sigh, mehna dem som då inne wore, medh omständellig relation huru tillgångit war. Rs. Att han med leuttnanten der om med handsträckningh är förlijcht, och att han då intett war inne ey heller will han contestera litem der om, förr än leuttnanten sielff kommer heem, och så wijda in iniurijs partterne böör confronteras, och huarken leuttnanten eller dee andra officerare som i bröllopet wore, äre tillstädes, så kan saken icke wijdare företagas, utan till h:r leuttnantens heemkombst differeras.

15.
Görviksboerne beswärade sigh öfwer Erik Persson i Stamsele uti Ånger- manlandh, som Anno 1682 her på tinget utlåfwade på sina söners wägnar Per och Olof Erichzsöner betala halfwa botherne för älgzdiurens skiuthande, nembl 140 d. sm:tt. Resp. Att han tillstår sig deth giordt på sina sönners wägnar, efftersom han tychte dhet wara hans sambwette lijkmätigt, men icke committerat dhet göra, utan lijkwähl af dhem åstadh skickat att höra huru medh samma saak skulle blifwa och aflöpa, och på sina sönners och Giörwijkzboernes wegnar söcht Hans Kongl. May:tt der om, och bekommit remiss, huilken i underdånigheet är förklaratt worden. Stamsehlerne kunde intet neka, att Giörwijkz boerne sagt dhet förbudit wara skiuta älgs diur, och dee swarat, att dhet intet ähr skiedt i Ångermanlandh, då Per Hemmingsson skall sagdt, dhet kan oss icke meera än dem wara förbudit, och dy hafwa dee gifwit sigh j lagh. Giörwijkerne berätta och påstå, att Stamsehlerne låfwat swara till helfftena om något påkommo, och sedan till 2/3dehlen huartill dee ey alldeles samtyckia willia: föregifwandes intet stoort tallas der om. Erik Olofsson i Grubbgården tiltallade Peder Eriksson, för dhet han i hans frånwaru så godt som tubbat hans son Oluff om sina fiortton åhr, att föllia medh och bära maatsäcken. Rp. Att dhet war förr afftalt, huartill Erich nekar, och säger sigh den winteren intet medh honom förr tallat.
      Peder Erson berättar, att Jon Hemmingsson uthwijst ortten derest diuren sodo, och fölgdt 1½ mijhl till skogs, wedh Brattåsen. Rp. Att det är icke een half mijhl, och war intet till den ändan till skogz, uthan effter skaaf, ey heller wiste han huarest diuren stode, och att Peder och Oluf Erichz sönner tillijka medh Erich Olssons gåsse begåfwo sigh till skogz och felte fyra diur, och lappen Thomas som dee hade medh sigh sköth den fempte, huilket swaranderne tillstå, iempte halewa dehlen af kiöttet bekommit. Erich Olsson, Joon Hemmingson och Peder Olsson i Giörwijk berätta sigh alldrigh tallat medh Peder och Oluf der om, uthan Peder öfwertalt Erich Olssons hustru, att få poijken medh, emoot försäkran att stå all fahra, uthan Peder Hemmingson hafwer allena dem kallat och bedit hielpa sigh att fånga een berändt biörn som då ey kunde skee, och derföre tagit dhet oråder för sigh; men sedan diuren wore skuttne samtyckt dertill, och delat köttet och opsatt huderne att tårckas. Peder Hemmingson berättar att jägmästar H:r Gustaf Plantingh läth samma wintter publicera förbudet på Ramsele tingh, så well som her j Hammardahl, der till intet meera swarades, än att vnder må wara, att ingen aff församblingen kan sigh dhet påminna. Erich Pederson och sonen Pehr Erson berätta sigh budet Giörwijkerne till förlijkningh och hielp - trättijo dahl. silf.m:t och nu willia dee tillöka tijo dal. huar medh dee intet äre nögde, utan anhålla att blij erhålldne med dhet contract som på tinget 1682 giordes att böta halfparten huar, efftersom Stamsehlerne icke wore allenast rådgifware, utan och dee som diuren fälte och nederskötto, och halfpartten af kiöttet tagit, och der huderne intet blifwit förbudne, skulle dee och halfparten deraf haffwa. Erich Pederson tilspordes om han kunde medh trygdt sambwette edelligen betygha sigh ey wara aff sina sönner befullmächtigatt att accordera medh Giörwijkerne om böthernes betahlande? Han swaradhe alt willkohrligitt, och begerte dilation till des hans andra son Oluff som är rest till Härnösand att sökia herr Gouverneuren excell:s resolution och assistence der öfwer, kommer heem, förmenandes sigh ey wara plichtigh något jntygande derom förr göra föregifwandes Kongl. May:ttz resolution sedermeera uthwerkatt, icke så noga som sigh böör är attenderat, och dy wäntar h:r Gouverneurens excell:s swaar; dy gafs dem dilation till morgondagen sigh wijdare betänckia, och tillsee om dee kunna förlijka Giörwijkzboerne, huar medh dee wore nögde, och låfwade göra sin flijth. Förr änn domen publicerades, tillspordes dem om dee äre förlijchte, då Peder Erson swarade, sigh budit dhem sextijo dal. silf.m:tt men dee icke wehlat, deth dee och inför rätten tillstodo.
      Såsom af föregående ransakningh befinnes 1:mo. Att Giörwijkerne hafwa påmint Peder och Oluff Erichzsönner i Stamsehl och Ånger manlandh, förbudit wara att skiuta älgzdiur, och dee föregifwitt dhet i Ångermanlandh intet wara skiedt. 2:do. Och dee lijkawähl lagt lagh medh Giörwijkzboerne, att på deras skogh sökia att fälla och skiuta älgzdiur, och dehla till helfftena huad som fånghas skall oachtatt att dee wore allenast 2ne förutan lappen och skogzägarena fem stycken. 3. Hafwa dee tillika medh lappen Thomas, som i dheras föllie war skuttit och nederlagt femb st:n elgsdiur, och allenast Erich Olsons son Oluff, då om sina fiorton åhr gammall, bracht med sigh att bära maathsäcken. 4:to. Hafwa dee effter träffat accord bekommit halfpartten aff elgskiöttet, och dher huderne icke blifwit förbudne och arresterade, äfwen och halfwa dehlen der aff fått, huar af nogsambt pröfwas kan, att dee mastopij och sammanlagh på fördeel och skada hafwa hafft och giordt, och 5:to. Till föllie der aff hafwa deras fader Erich Pederson i Stamsehl, året effter, sedan Giörwijk erne wore dömbde att böta för olaga skiutande 280 d. s.m:tt på laga tingh her i Hammardaal d. 8 april A:o 1682 på deras wegnar låfwat betalla halffwa bötterne, och der öffwer inför rätten strecht Peder Hemmingson handen dhet han tillstår, men will uhrsächta sigh intett till den ändan wara aff sina sönner uthskickat, utan lijkwäll effter sambwette bewilliat och låfwat halffwa bötherne bestå, och nu fuller uthbudit i ett för allt sexstijo dahl. s.m:tt, huar medh actoris intet äre nögde. Altfördenskulld pröfwar och finner rätten af ofwantallde motiver och skiähl, skiähligt att döma Peder och Oluff Erichz söner i Stamsehl att wara lijka dehlachtige uti böthernes betahlande medh Giörwijkz boerne, och sålledes förderligast bettalla ett hundrade fyrattijo dal. silf.m:tt.

16.
Effterskreffne persohner äre tillsagde och citerade att comparera om uthspridde öknambn och sigh absenterat; dy dömmes dee propter contumaciam till huar sina 3 mk:r -
Anders Månsson ifrå Åsen, Daniel Eriksson i Ede, Hemming Eriksson ibm, Olof Eriksson ibm, Britta Jonsdotter ibm, Kerstin Eriksdotter ifrå Åhsen, hustru Kerstin Jonsdotter på Åsen och Lisbet Olofsdotter.

17.
Jöns Jönsson i Sikås insinuerade Mickel Jönssons i Bredgård köpeskrifft på Bregårdz hemmanet sine dato för nittijo dal. sm:tt huar opå han betalt till Lars Zakrisson i Flåsjön 12 d. 24 öre effter obligation af den 1 april 1684 lydandes på 16 ¾ d:r huar å han sielff betalt een tunna korn, och resten som är 12 ¾ d. Jöns Jönsson. Zedan haar han caverat för 27 d. dito som Mickell tillstår sigh waara skylldigh sin broder Anders Jönsson i Strand effter obligation d. 16 aprilis 1683. Mickell tillstår sigh och så bekommit af Jönns Jönson på hemmanskiöpet 19 dal. 16 öre s.m:t giörandes tillhopa 59 dal. 8 öre s.m:tt huilken köpeskrifft Mickell Jönson tillstår sigh hafwa sambtycht och wittnesmän dertill äre Anders Jönsson i Strandh, Per Danielsson i Grelsgård, Abraham Abrahamsson i Jonsgård, Erik Olofsson i Öhn och Erik Göransson i Tullingsås, huaremot pastor herr Jonas Sahlin exciperade således, att han först oppwiste Mickell Jönssons köpebreef på Bregårdzhemmannet för 105 d. s.m:tt förutan huussrum sub dato 19 augusti 1686, af 2ne män, Erik Nilsson i Näset och Anders Eriksson i Vallen verificerat: remonstrerandes dher hoos skrifftel:n hurulledes han wore kommen samma hemman at köpa och uthfäste 105 dal. s.m:tt. Sedan förmehnar herr pastor att Mickell sedan ingått kiöp med Jöns Jönson, och att han tuifwels utan tagit interesse för uthlagde penningar, och fruchtar att handeband der öfwer är snarare giordt i dryckenskap än i nöchterheet, förmodar och pastor att concursus creditorum om Mickells ägendomb blijr och att huar widh sin rätt och förmåhn blijr conserverat. Nembner och Mickells son Erich som dragon är och tienar för hemmannet och uthlagorne intet fått. Förmodar slutel:n sigh wara så godh bördman som dee andra efftersom dhet är kiöpt godz.
      Michell Jönsson förehöltz hafwa såldt sitt hemman Bregårdh åt twenne? Resp. att han så giordt hafwer af oförståndh: förmeenandes dhet wara låfgifwit, emedan som kyrckiohedrden bödh meera och låfwade bettre willkohr. Anders Jönsson i Strandh begärde blifwa conserverat med den bördh han i Bregårdh haar: berättandes först sig köpt den samma för sina penningar, och der på wunnit laga fångs bref huilket han opdrogh sin broder Mickell, medh det förordh, att der han det ey mächtar behålla, att han skulle deth få igenlösa; och dher på lefwererat honom dombrefwett, huar medh Mickell intet lagligen procederat: anhållandes att kyrckioherden som oskyld är icke må betaga hans rätt derutinnan, efftersom Jöns Jönsson är befriat medh hans dotter, och skiedde accordet vårfrudagzhelgen 1686 och sedan med kyrckioherden: wettandes intet pastor af det förra, dåch förmeenar han dhet Mickells hustru och barn intet woro tillstädes. Mickell berättar sin hustru wara tillstädes och till kiöpet samtyckia. Pastor protesterade emoot Anders Jönsons byrdh der utj, emädan som han först dhet kiöpt, och sedan såldt till sin broder, som med förwärfwat medell dhet kiöpt, och förmeenar hafwa macht dher med disponera som annat afflinge gods. Anders Jönson tilstår honom dhet betalt af egne förtiente penninghar effter handan, och att ingen hörde på deras kiööp och afftahl, ey heller honom något kiöpebreef der på giffwit: förmodandes sigh ey blifwa derifrå trängder af een oskyldh, helst emädan som han intet dhet opbudit och fått laga fångh uppå, utan betient sigh aff hanns dombreeff.
      Nämbden voterade som föllier enhälleligen.
Angående Bregårdz hemmannetz försälliande af Mickell Jönson till tuenne, är häradzrättens doom afsagd på Hammardalls laga tingh d. 6 aprilis 1687.
      Alldenstundh aff ransakningen befinnes, att Mickell Jönson hafwer oppdragit och såldt till Jönns Jönsson sitt kiöpte och inbyrdade hemman Bregårdh aff bördeman Anders Jönsson i Strandh för nijotijo dal. s.m:tt, wårfrudagztijden förledne åhr 1686, och icke allenast låtit honom der opå sin skulldh af 12 d:r 24 öre s.m:tt till Larss Zachrieson j Flåsiön betalla, utan och sielff på samma kiöp opburit och annammat 19 d. 16 öre s.m:tt och derhoos lembnat honom att contentera sin broder Anders Jönsson 27 dal. s.m:tt effter obligation och förskrifningh den 16 aprilis 1683, och samma hemman lijkawäll sedermeera d. 19 augustj bemelte åhr 1686 försåldt och bortbrefwat till kyrckioherden wyrdigh och wällärdh herr Jonas Salijn för ett hundrade femb dal. s.m:tt; hwarföre och j betrachtande der aff, finner rätten skiähligt, lijkmätigt 14 cap. köpmåla balcken stadzlagen, att erhålla och conservera Jöns Jönsson wid hemmannet Bregårdh som första kiöpet ingådt, och Mickell Jönsson som ett och dhet till twenne försåldt, böte effter samma capitels innehålldh tree m:k:r huartill sedan kommer, att köparen Jöns Jönson ähr befriat medh sälliarens Michell Jönsons broders dåtter Anna Andersdotter, och sålledes kommer hemmannet Bregårdh icke utom byrdhen.

18.
Herr Wellam Klangundh påminte om sin anhängige saak på höstetinget emoth änckian hustru Kerstin Månsdotter i Tullingsås angående den tiufnad, som dragonerne Olof Nillson, Erik Nallfelt och Olof Trafware förledne sommar hoos honom begångit, och hustru Kerstin skollat der af wettat, och stådt wacht enär tiufften skedde, som Olof Nillson och Erich så i Norge på tinget som wid hemkombsten i h:r maior Charliers och pastoris herr Jonas Salijns närwaru berättat och bekänt huartill hustru Kerstin alldeles nekar. Oluff Nillson tillfrågades om hon warit j rådh med dem och stått wacht enär stöllden giordes påminnandes honom dhet han på tinget j Norie och wedh heemkombsten bekänt. Rp. Att han intet sagdt af sigh sielff dhet hustru Kerstin stått wacht utan effter herr Wellams pijghas Märit Olofsdotters tahl och berättningh, som effter afftahl stodh wacht, och rymbde medh dem öfwer till Norie, derest hon än stadder ähr, ey heller haar hustru Kerstin warit j rådh med dem dherom: föregifwandes att tingzskrif waren i Norie effter Märittz berättelsse morgonen effter tinget antechnade hennes tahl och relation: nekandes alldeles sigh sagdt hustru Kerstin warit huarken i rådh eller wacht derom, wijdhare än Märitt berättat. Oloff säger sigh wara skylldigh till hustru Kerstins man Oloff Jonsson för fyra stycken skosular, och offta blef derföre krefder. Natten emot måndagen stolo dee. Om morgonen der effter läth han hustru Kerstin få ett stuhlit örnegåtz- wahr derföre, och hon frågat huarest han dhet fått, men intet swahr der om fådt, utan bedit henne dhet till betahlning hafwa, och samma dagen medh dee andra rymbdt till Norie.
      Herr Wellam förmeenthe henne wäll kunna märckia dhet wara stuhlet, efftersom sådan söm i bondgårdarne ey brukas. Resp. Att bönderne haa både werre och bettre. Fendrik Evert Pell betyghar sigh examinera Olof Nilson enär han kom ifrån Norie, och förr än han råkat hustru Kerstin, då han bekänt, dhet hustru Kerstin warit j rådh om tyfnaden, och stått wacht, och derföre fått örnegåtzwahret, och intet nembde skolädret, dhet pastor och åhörde. Men Oluf Nillson nekar dher till, och före gifwer sigh intet wijdare sagdt, än effter Märittz mundh. Erich Nallfelt berättade, att hustru Kerstin med sin man lågh i samma ladu som dee, och hustru Kerstin och Märett wore på gården, och kunde wäll see dem wara j prästens bodh, men intet badh han hustru Kerstin der om. Item att Oloff Nillson togh örnegåtzwahret och skiorttan af obytt dehl, att gifwa hustru Kerstin. Rp. som förr, ney, och att hon war opp att skaffa dricka åth sin siuklige man, men intet stodh wacht heller sågh dem stiähla, utan fått dhet för skoläder till betallningh. Och så wijda Oloff Nillson och Erich Nallfelt medelst bedrifwin stölld icke äre wittnesbara och dee altså icke kunna obligeras och tillåthas gå lagh och edelligen wittna, och hustru Kerstin enstendigt nekar; Altså kan rätten intet, Sweiges lagh och domare reglan lijkmätigt finna skiähligt, att pålägga hustru Kerstin weriomåhl eden, utan låta saken beroo til des Märett Olssdotter kan komma med henne till mundz och confrontation.

19.
Hålldne besichtningh den 14 maij 1686 på fördetta länssmanns gården i Ede aff 5½ tunlandh, som är anslagen till leutnantz boostelle öfwersågz, och befanns, effter nembdens pröfwandhe feela till alla dhes huus reparation och oppbyggiande 90 d. 10 öre s.m:t. Erik Andersson Lund [Lun] war länssman 1681 och des änkia brukade och gården 1682. Sedan, att länssman Anders Olofsson Wall hemmanet 1683 antagit till bruukz, och låtit nu warande capiten leutnant Anders Curi samma åhr halfpartten der af bruka, och dy hafwer han och för hemmanetz rätta häfd caverat. För dhet tredie hafwer Anders Olsson förskaffat sigh caution och löffte för senare åhren af Henrik Olofsson färieman i Lit, Olof Henriksson i Mo och Per Henriksson i Greningen, som sielfwa löfftes skrifften, daterat Lijtth d. 16 novemb. Ao 1683 uthwijser, huilken extinderer och sträcker sigh för 1684, 1685 och 1686, huar wid är att observera, dhet capiten leuttnanten Curi anno 1686 hafwer hemmannet med länssman brukat. Länssman föregifwer, att capitenleuttnanten låfwat för sina åhr swara till half byggningh och bruuk. Länssman haar och tillijka medh grannarne opbygdt ett quarnhuus och quarnen deels betallt.
      Nembden effter sambtahl och discurs kunde intet finna Anders Olson Wall obligerat wara; att fullgiöra och opbyggia alla neder ruttna och förderfwade huus i för detta länssmansgården Edhe, både derföre, att Kongl. husesyns ordningen icke biuder så många huuss byggias, som och, att han icke kan finnas skylldigh att fullgiöra och förbettra dhet andra för honom kunna nederrött, och der hoos finner skiäligt att moderera dhet lijkmätigt Kongl. May:ttz husesyhns ordningh och des 5te punct, och derföre dömmer honom att oppbyggia een ny stufwa 12 á 14 alnar innom knuthar medh allt innanrede, och huad som högst bem:te ordningh derhoos biuder för tree åhrs byggnad rächnat, och för dhet 4de åhret å nyo opbyggia een miöhlbodh wäster på gården, i den gamblas och uthruttnades stelle medh fyra knutar om 7½ aln bredh: förståendes, der lenssman ey mächtar aff sin ägendomb dhet ehrsättia, att cautionisterne söks om dess fullgörande för 1684, 1685 och 1686, och der länssman haar något fogh att tiltalla capiten leuttnanten Curi för dhes halfwa bruuk 1683 och 1686 stående honom fritt dhet lagl. giöra. För 1681 och 1682 böör framledne länssmans Erich Andersons arfwingar för huusröta sökias.

20.
Per Nilsson i Gisselås opbödh andre gången Lars Anderssons hemman i Fagerdal aff 2½ tunl:dh för 75 d. s.m:tt doch Kongl. May:ttz förbehållit till lösn, efftersom dhet utom börden såldt ähr.

21.
Daniel Jönsson opbödh förste gången Göran Anderssons hemman i Öhn och Ström sochn och 2 tunl:dh för 36 sal. s.m:tt och skall dher hoos honom till dödedager föda och skiöta etc.