Erich Samuelsson i Höxåssen          Peder Chrestiersson i Sohlbergh
Erich Olsson i Öön           Hanss Jonsson i Loråhs
Joon Olufson i Hallen           Peder Swänsson på Åssen
Anders Ersson i Wallen           Erich Olsson i Ede
Erich Jöransson i Tullingzåhs          Oluff Ersson i Sijkåhs
Daniell Andersson i Edhe           Anders Mattzson i Fagerdaal

1.
Dato aflade Anders Mattzson sinn nämbdemanseedh.

2.
Dato publicerades Kongl. May:ttz Placat angående mynttetz wärde i stoora siötullens uthgörande etc.

3.
Dragon Matts Mohrman uthlåfwade att gifwa till Sven Göransson i Viken 1 dal. 16 öre Sm:tt för deth hans hustru Märit Sewaldsdotter gått uthur sin tienst, enär hon med honom wijgdes, och icke tientt sitt åår uth, och strächte huarannan, inför rätten hand der på.

4.
Johan Andersson i Sikås föregaf sigh effter laga doom på höstetinghet inlöst den tvistighe åkermählingen af Oloff Hansson ib:m, förmenandes honom hafwa meer än halfwa dehlen, effterom dett broders bythe waritt. Rp, att deth tohr wähl så wara, medelst deth hans förmän något oprödiat och sådan lägenheet fins der ännu: begärandes att han må deth göra, och om han icke sedan wore nögder, underkastr han sigh nytt skiffte, huilkett aggreerades Sweries lagh lijkmätigt.

5.
Nils Persson ifrån Gåxsjö bekände sigh häfdatt Karin Persdotter i Viken [Wijke], och barnett föddes för femb weckor sedan, och än i lijfwett är; waran des ingendera med den synden förr beslaghen, och hon af ächta säng född; Altså plichtar han effter 3 cap. gift.måla b. LL. med sina 40 m:k och kånan effter praxin 20 mk:r.

6.
Dato förestälttes sochnstufwukarlen i Ström sochn Anders Persson, som bekänner sigh wara sextijo siu åhra gammall, och hans i lijfwett warande hustru lijtett äldre, och för tuå åår sedan Mickellsmässo tijden hafft tijdelagh på kyrckiowallen om een affton med Mickel Jönssons koo i Bredgård, som hwijt war, och han berättar sigh henne eij kunna ifrå dee andra hans koor skillia, doch war hon skallutt, och under samma ogerningh haar Comminister wäll:de Herr Wellam Admi Klangundius kommit roende till samma ortt: hafwandes med sigh sin pijga som är hans broorsdotter wid nambn Kerstin Olofsdotter och stigitt der till landz, och frågat honom huad gerningh han hade för sigh, och han intett suaratt, och comminister intett meera lagdt derom. Om morgonen der effter har han gått till Tullingsås der herr Wellam boor, pass 1/4dehls mijhl ifrå kyrckiobordet och bedit honom förlåta sigh sina synder och oprepatt sin onda gerningh, och han honom gifwitt låf att gå hälgen der effter till absolution tillika medh andra af allmogen uti kyrkan och då begått herrans hel. nattwardh och tree gångor sedan; gifwandes honom herr Wellam intett något derföre, utan låfwatt någott arbette, enär påfordras skulle, och alt sedan enär han arbette behöfft honom hulpitt, och herr Wellam låfwat honom strax, att ingen der om tala skulle, och gifwitt honom och sonen sin hand der på: berättandes derhoos, att sin son och dåtter tiena hoos prästen, och dåttren Kerstin ben:dh om morgonen effter kommit till kyrkbohlet effter något näfwer och frågatt der effter, emädan som den andra Kerstin ogärningen sedt och deth för henne sagdt, och hon fölgdt henne heem, och med prästen, som antächnatt är, tallat. Förledne sommar skall herr Wellam dhett oppenbaratt för kyrckioherden wyrdig herr Jon Salin, och han efter honom skickatt, och tillfrågat der om, och han sig som nu bekäntt: före gifwandes sigh eij stoort med kohn hafft beställa, doch faritt der medh och wändt igen och afstått der med, enär han blef warse herr Wellam och hörde honom ropa och talla derom: nekandes alldeles till sådann gerning förr och sedan.
    Comminister herr Wellam Klangundius refererar sigh komma roendes till kyrckiobordett tillijka med sin pijgha Kerstin Olofsdotter, att afhempta något korn, och kommande på åkerrehnen blef warse Anders Persson, och kunde i förstonne intett wäll skönia hans ogärningh, och gått altså närmare, och såg honom hafwa beställa med een koo, och deth samma läth pigan see, och sade, at deth kan eij döllias, och sågh honom hafwa rem in re, och till att hindra den ogerningen, ropat till honom och frågat huad han giorde, då han der med afstodh, och gick afsijdes och sedan neder till siön eftter wedh, och åter opp till gården och till boddörren, derest kornett uthtogs, och talltes widh, men intett der om. När nu pijgan kommit heem haar hon det sagt för Anders Persons dotter Kerstin som och der tientte, och hon om morgonen der eftter, för sin fader deth sagt, och han henne fölgt heem, då han för sigh sin ogerning bekände och badh om förlåtelse, och fått till suaar, bedh Gudh och giff något till kyrckian, efttersom dhet första gången är, så blijr deth wäll gått, och gifwitt honom låf gå till absolution, deth han giorde 2:ra eller 3:die söndagen der eftter; Anders Peerson sade, att deth war wist andra söndaghen. Herr Wellam kan sigh eij påminna många gångor han sedan gått till absolution, kan hända sade han, under herr kyrckioherden. Men Anders Person säger sig alla gånger gått under herr Wellam.
    Herr Wellam föregifwer sigh saken för Pastore, Pedersmässotijdh, emädan som i sochnen der om hördes gluncka, privatim oppenbaratt, och pijgan Kerstin Olssdotter först för Kerstin Andersdotter, och hon sedan för andra: nekandes och gifwitt Anders Peerson och des son sin hand att tijga der medh, men Anders till och påstår sin berättningh: förklarandes derhoos sitt förra, att han wähl låfwade herr Wellam någott arbette för sin wällwilliogheet derutinnan, men för alt sitt giorda arbette fått betahlning till nöije. Herr Wellam föregaf honom sigh eij någhott låfwatt, fast mindre han begärtt och något fått.
    Kerstin Olssdotter på sitt siuttonde åhr, berättar sigh föllia herr Wellam till kyrkbohlett, och enär hon kom in emoth husen, sågh hon Anders Person bohla med een koo, och herr Wellam ropade till honom, och han swarade, huad will i, och herr Wellam sade, wachta dig huad du giör, och han sade allenast haa, och der med gått med sin mees till siöön eftter wedh och kommande tilbaka till bodhdörren, frågadt enär näfrett skulle affhemptas. Samma aftton bekänner han sigh deth säija för Kerstinn Andersdotter, och hon frågat herr Wellam derom, och sedan dhet för Göran Jonssons styfdotter Karin Ersdotter oppenbaratt.
    Pastor wyrdig herr Jon Salin berättar sigh först höra Anders Persons elacka gerningh af Lars Broddesson i Öhn, som begärtte blifwa sochnstufwukarll, och sagt, att herr Wellam berättat, dett Anders Pederson bohlat med een koo, och der hoos, att herr Wellam och heemligen dhet för sigh oppenbaratt, utan i sin hustrus närwaru, med sådanne formalier, att iagh seer den ena olyckan eftter den andra migh öfwergår, och måtte komma deraff, att iag icke oppenbaratt Anders Persons ogerningh. Jagh haar eij sambwette längre deth förtijga, och då giorde han relation der om. Herr Wellam tillstår sig så tallat och sagt.
    Länssman Anders Olofsson Wall, berättar sigh Pedersmässo dagh dhet talet aff Larss Bråddson endehls höra, och altså frågat kyrckioherden der om, som swaratt sig deth af Larss och herr Wellam hördt, och förmante göra sitt ämbette derutinnan, och han alltså om morghonen till Ström rest, och i tuenne tolfmäns närwaru fråghatt der eftter, först herr Wellam och pijghan som deth tillstodo, och sedan Anders Pederson som till gerningen merndels nekade, och icke des mindre läth han honom föra utföre hijt till Hammardahl, då pastor honom tillfrågatt, och han såsom nekatt i förstonne, och enär han blef uthförl:n påmint om sådann syndh af Gudz ordh, bekände han sigh.
    Mickel Jonssons hustru i Bredgård, Kerstin Hansdotter berättar sigh ägha icke meera än een hwijt skallutt koo med små röö fläckar kringh om ögonen, och eftter pijgan Kerstin Olssdotters berättelsse haar Anders Pederson med den bohlat, deth han och tillstår, och hon altsedan waritt omolckatt.
    Herr Wellam föregaf sigh eij kunnat sådan synd förtijga, och dy med sinn pastore der om confererat.

Saken togs i betänckiande och eenhälleligen voterades som föllier. Alldenstundh Anders Pederson bekänner sigh med een koo hafft tijdelagh; Altså dömmes hann eftter 14de capitlett högmåhla balken LL:n att mista lifwett och kohn dödas. Men Comminister herr Wellam Adami Klangundius som haar sedt honom samma synd bedrifwa, och icke allenast tilstådt honom gå till absolution och sacram synaxin, utan och een så lång tijdh deth förtegatt, remitteres till Forum Ecclesiasticum och venerandum Consistorium Hernösandence, dåch alt i underdåhn ödmiukheet, under höglofl. Kongl. Swea Hofrättz nåd och högrättwijsa omdöme och änttelige resolution heemstält.

7.
Comminister herr Wellam Klangundius beklagade sigh wara illa stulin förledne sommar af 2ne dragoner, Olof Nilsson och Erik Jonsson infödde jemptar, som hoos honom arbettade, huilka med tyfnaden rymbde till Norge och han reest eftter och dem igenfunnit uti Namdalen [Nummedahlen] uti Lunnet i Folden, och der dem arrestera låtitt, som och der lagförde ähre, den 12 augusti sidstleden eftter sorenskrifwarens Nils Baltzarssons meddeelte extract aff protocollet, huaruti dee bekäntt sigh stullit herr Wellam uti perttzedlar, tolff Rd:rs wärde, förutan ellofwa st. sexdalers plåtar: bekännandes inför rätten, att Olof Jönssons hustru Kerstin Månsdotter wettat der af, och stått wacht medan dee i herr Wellams bodh stuhlo, och henne gifwitt för omakett een gammall skiorta och ett örnegåtzwahr medh sömat hufwa, som han hoos henne igenfått sedan han kom ifrå Norie och berättat deras angifwande. Huar till swarades, att hon aldrigh waritt i rådh med dem om tyfweriett, och fast mindre stått i wacht under deras föröfwade tyfwerie och bemelte saker fått aff Olof Nilsson för een barke hudh: föregifwandes han sigh deth fått af sin moder. Herr Wellam förmeente dhet hon wäll kunde see och märckia, att örnegåtzwahrett icke ifrå någon bondgård war komit och om hon welat wara uhrsächtatt, bordt deth oppenbara enär godzett sacknades och tyfwarne wore förrymbde. Rp. Att hon intett wiste huad dee stullit. Herr Wellam sade henne wähl höra sigh mistatt lijnkläder men hon nekar eenständigt. Herr Wellam säger, att Oluf fick wähl ett skoläder för sex m:r som han kårtatt på sin räntta och sålabottn af Jon Svensson i Tullus [!]. Rp. Att han halfwa barke huden kårtade på uthlagorne och andra halfwa dehlen som sagt är. Herr Wellam sade att Erik Göransson i Tullingsås [Tullssås] berättat hustro Kerstin med herr Wellams legofolk hafft maskopij, och sedan han dijth kom, intet ätitt furu och barck brödh huar till Erich nekar: säijandes allenast sigh sagt åth herr Wellam, att han wille achta sigh för sitt legofolk, emädan något taal gåt om ett lakan som han insatt, men intett wijdare. Hustru Kerstin nekar alldeles der till, och beklagar att hennes mann är förledne fredagh, sedan hon hijt till tingett reste, dödh blefwen. Herr Wellam yrckiade ytterlighare der på, att hon dhet, samma mårgon dee bortrymbde hafwer fått och wäll märkia kunna, om Oluff sagt sig dhet hemma fått, deth osanning wara, emädan som hans föräldrar uthfattige ähre, och hon bordt åthmin stonne deth framwijsa, enär stölden oppenbarades, hon swarade sigh deth eij förstå wara nödigt, efftersom hon trodde Oluff deth hemma fått. Herr Wellam berättar dhet trumbslagaren Chrestian Jönsson för sig sagt att hustru Kerstin sagt i Joon Swänsons gårdh, deth war intett ogått prästen, gud gifwe dee hade stullit af honom alt i hoop, huar til hon och nekar och trumbslagaren är icke tillstädes.

Nämbden togh saken i betänckiande, och enhälleligen beslötho säkrast wara, att opskiutta den till nästa tingh, då trumbslagaren Chrestian Jonson skall examineras, om dee ordh han af hustru Kerstin kan hördt och sagt hafwa; Jembwäll och hålles nödigt, att af näste grannarna Jöran Jonson och Joon Swänson som boo tilsammans knuth om knuth få någon oplysningh i sakenna.

8.
Karin Staffansdotter ifrå Ångermanland och Högsjö [Hössiö] sochn bekänner, att dragon Anders Andersson Friskop ifrå Södermanland förledne trettondedagz hälgh tree nätter å radh på fähuus hillan hoos sin huusbonde Lars Jonsson i Solberg sigh häfdatt tuänne gånger om midelste nattan: kommandes dijt om afftonen sedan Karin och andra pijgan Anna Hansdotter lagt sigh i sina ordinarie sängh, och enär Anders kom haar Anna gått uhr sin sängh och ifrå hillan: wettandes intett om hon lågh neder i fähusett eller gått der ifrå huar till suarades, att han wäll kom dijth om quällen sedan pijghorne lagt sigh, och då stodh Anna opp och gick dädan, och han lade sigh med kläder hoos Karin som hade kiorttelen och särken på sigh: bekännandes sigh henne wäll klappa och kyssa, men intett besåfwa och häfda, och der hoos såsom friatt till henne. Karin berättar honom genom Mats Mohrman oftta hälsatt både förr än han sin willia hade och sedan. Anders säger sigh legatt tredie natten hoos dragon Gabriel Holm, der till Karin nekar, och sägher deth skee 4:de natten emot söndagen. Anders påminte sigh liggia hoos Karin tree nätter och Anna der hoos iempte i samma sängh uti twå nätter, och sedan sigh icke wähl minnas om hon lågh der tuå eller tree nätter.
    Anna Hansdotter förhördes och bekänner sigh natten eftter trättonde dagen legatt hoos Karin i fähusset, och om quällen kom Anders Friskop dijth och lade sigh i samma sängh brede wid Karin, och denne wändt sig åth wäggen och sombnatt: wettandes intett huad dee giorde, och tuifwels uthann henne kyst och klappat, efftersom han intett annat ährende kunde hafwa. Men kan med edh hålla sigh eij höra honom henne besåfwa och häfda. Denn andra affton war Anders och där, och lagt sig hoos Karin, derföre haar denne gått der ifrå in j stuffwan och lagt sig der, efftersom hon behöfde eij liggia trångt. Den 3:die affton lågo dee åter tillhopa och denne lagt sig medh, och om morgonen stått opp, men dee lågo quaar: berättandes honom friatt till Karin, och wellat gå till hennes huusbonde, och deth angifwa, och utlåtitt sigh willia wijas påskhälgen, och Karin bedit honom der med dröya, till des hon haar tientt sitt åhr uth.
    Anders säger sigh wähl till henne friatt, men intett belägratt och enär hon sände budh sigh hafwande wara, sagt, att den onde måtte deth giordt och icke hann. Karin nekar sigh deth budet sändt, utan Mattz Mohrman frågat hwij hon så bleek är, och fått till swaar, att deth kommer honom intett widh, och hon sagt för Anders, dhet han tillstår sigh för honom på narri sagt och deth för honom strax oppenbaratt. Anders bekänner sigh som Karin berättat natten emoth söndagen legatt hoos dragoun Gabriel Holm deth han och sigh påminner. Friskop sade henne sagt för kyrkioherden sigh hafwande wara, der till hon nekar och Pastor äfwen så, och att hon bekänt sigh af honom skämbder wara.
    Anders Anderson Friskopp säger sigh tryggelligen och med gått sambwette kunna gå lagh henne icke häfdatt.

Nämbden heemsköttz saken till voterande och samptligen beslötto. Emädan som Anders Friskop hafwer friatt till Karin Staffansdotter och gått ifrå sitt quarter i Ström sochn hijt neder till Hammardahls sochn och byhn Solbergh, och tree nätter legatt med Karin i sängh, och eena natt dersf allena, dessutan ostadigt och obewijsligitt angif wande i deth måhlet för rätten hafft, och sidst uthlåtitt sig kunna gå tryggel. lagh henne eij häfdat och belägratt, fast än dhet rychtbart wordet; altså pröfwes skäligt, att han å nästa ting sielf tolffte sig befria skall, Karin Staffansdotter intett häfdatt och besåfwitt.

9.
Pastor herr Joon Salijn angaf sigh hörtt at dragon Hemmingh Rumor att Daniel Andersson i Ede 1683 om winteren hafft sex stycken bäfwergiäll med sigh till Norge: begärandes Pastor kundskap der om, emädan som han sin rättigheet der af icke fått. Hemming tillstår sigh så sagt, och hördt dett säijas aff Olof Mattsson och Nils Eriksson i Ede. Oloff Mattzson är siuk, och Nillss berättar sigh widh heemreesan hoos Per Nilsson i Wången, see honom hafwa sex st. bäfwergell i een ask, aff tillfälle, att Peder Nillsson wille ett köpa, och ett halfft der aff sigh tillhandlade. Lars Eriksson i Håxås [Höxåssen] war och i samma föllie: berättandes först sigh icke wetta wist huad bäfwergell är, och sedan kanske han hade någhra, men inga såg hann. Omsider att han hade ett lijtett, och sedan, iagh weeth intett om deth war stort eller lijtett. Sidst att han sållde ett eller ett halfft, huaröfwer Daniell Andersson sigh förklarade sålledes, att een norsk lapp ifrå Norlanden kom till sigh och begärte köpa wallmar och tillfrågades om han hade bäfwergäll, som medelst bekanttskap med Daniels broder som boor i Norje sagt sigh några små hafwa, och för 2:ne åhrs gambla gifwitt tuå Rd:rs wärde, och för den andra mindre af föga wärdeköpt tuå kannor ööl hoos Jon Persson i Ede, det Joon berättar santt wara, och att Daniels drängh sagt att lappen skulle ölet hafwa. Erik Olofsson i Ede betyger lappen den tijden där wara och åth sigh någhot arbetatt: begärandes Daniell för sådan misstanka blij frij. Pastor sade sigh honom intett något tillagt, utan effter andras angifwande billigt där effter frågat. Per Hemmingsson i Görvik berättar, att 2:ne lappar förre winteren woore där i byehn, nembl. Pål [Påfwell] Andersson och hans mågh, dess nampn han intett weet, och woore neder i sochnen, stundom bäggie och stundom särskilt.
    Såssom Daniell Andersson tillstår sigh 1685 hafft sex stycken bäfwer gäll, 2:ne af ahrs gambla och de andra ringare och dem icke af eghen afwell fått, utan köpt af een norsk lapp, huars nambn han sägher sigh eij wetta, doch betyges aff Peder Hemmingson i Giörwijk, att Påhl Anderson och hanns mågh samma åhr 1685 i Giörwijk waritt och neder j sochnan; Altså pröfwar rätten säkrast wara, att denne saak opskiutha, och påläggia Daniell Andersson att skaffa giltigt bewijs sig berörde bäfwergiäll af lappen köpt och sigh tillhandlatt.

10.
Kyrckioherden wyrdige herr Jonas Salin inlade een köpeskrifft på hemmannet Bredgård i Ström sochn om 2 2/3 tunl; aff Mickel Jönsson för 105 Dal. Sm:tt som första gånghen opbödz, och klandratt aff Anders Jönsson j Strandh, och efftersom ingendera ähr tillstädz så lämbnes dhet till nästa tingh.

11.
Erik Månsson i Åsen opbuder första gången Leutnantens Anders Curis skattehemman i Åsen aff 1½ tunland för 135 dahl. Sm:tt.

12.
Anders Olofsson i Fyrås opböd 3:d gången sin swärfaders hemman ib:m.

13.
Per Nilsson i Gisselås läth opbiuda första gången Lars Anderssons hemman i Fagerdal aff 2½ tunl. för 75 dal. Sm:tt.